45 försöka bössan och skjuta till måls med henne, och när han hade uppsatt målet gick han bort och skulle skjuta, och röret var laddadt med tre hagel och ett lod. Då hafver en piga kommit utur en bod, och Joen Olufsson hafver ropat till pigan och bedit henne töfva och sagt: här är en som skjuter, gack icke fram. Då hafver hon stigit tillbaka ett fjät och sedan lupit till och ment, att han skulle hafva fixerat henne; vid pigan kom fram om en knut, drabbade henne ett hagel uti veka lifvet, hvarutaf hon är död blifven, och hafver icke lefvat mera än uti 21/2 dygn därefter. Räknades för rättan våda, och han blef förlikter med målsägarne, om 7 skepp. stångjern. — Våld, belagdt med dödsstraff, men förlikt. Nils Eriksson, Erik Nilssons son vid Åsen, hafver ställt sig mycket öfverdådeligen med herr Daniels dräng Nils och Klaes Jakobssons dräng Erik, och rifvit sönder kläderne uppå dem, och när de så nappades och slogos munslag, hafver Per Larsson stigit till dem med vedträ och skilt dem åt; då hafver han honom undanlupit och Per Larsson hafver gått uti sitt herberge till Klaes Jakobsson. Dit hafver denne Nils Ersson kommit och gått upp uti ett loft till Klaes Jakobssons dräng. Då hafver profossen Per Hansson kommit tillstädes och Per Larsson hafver befallt att sätta honom uti kistan; så hafver profossen gått upp uti loftet och funnit honom under en säng, och bedit honom följa sig och vara H. K. M:ts regemente undergifven; då hafver han varit honom följaktig, men när de kommo ut på gatan, hafver han begynt ryckas med honom, och fattat uti regementet med honom och rifvit sölfret utaf. Blef dömd ifrån lifvet efter stadgarna; dock uppå höga öfverhetens nådige behag och för gode mäns bön skull benådad, efter han är en vettvilling, och icke visste hvad sådant hade innebära, utan gjordet utaf etxstånd och fäkunnighet. Och skall därföre böta 6 daler, konungens egen sak. 2 — Jakob Larsson vid Åsen kräfver utaf sin granne Oluf Andersson ett halft skepp. stångjern. Blefvo förlikta om 5 l:℔. — Uppbud. Joen Nilsson i Torp uppbjuder ett jordastycke, som Anders Olsson utaf honom köpt hafver, tredje gången. Den 2 Augusti 1614 stod laga ting vid Lindesås. Närvarandes den ädle grefve och herre, grefve Abraham Brahe, samt ärlig och förståndig Hans Dober, och ärlig Nils Sigfridsson, fogden därsammastädes. — Tvist om boderum, tillhörigt akademihemmanet. Joen Hansson på Mårtenshyttan klagar att honom är en bod ifrånsynt 1613, hvilken stär uppå furstlig nåde hertig Johans tomt. Och Per Matsson på Fanthyttan vittnade samma tid, att boden hafver varit pantsatt utaf den, som uppå gården satt, för ett skepp. stångjern, hvilket Anders Skräddare, som nu gården besitter, hafver utgifvit, och hans broder Erik Hansson hafver uppburit sitt halfva skeppund, och Joen Hansson vill icke taga det andra. Blefvo förlikte, och nämden förskaffade honom ett boderum igen vid kyrkobalken. — Sundsbron. De, som boendes äro uti Björka, klaga, att de hafva tre skifte uti Sundsbron, och säja sig icke förmå så mycket broa, utan vilja hålla tu skiften. Blef sagt, att Åsaboerna skola allasammans taga det ena skiftet utaf dem.