46 — Klubb-Lasse vid Åsen klagar, att Ivar Larsson på Guslehyttan hafver ett boderum inför hans gårdstomt, emellan bägge hans portar, hvilket blef med lagmanssyn Lasse tillsagt. Men de förliktes där strax, att Ivar skall gifva honom 1 /2 skepp. stångjern, och sedan behålla rummet till egendom. Den 6 September 1614 hölls laga ting vid Lindesås. Närvarande K. M:ts fogde och befallningsman, den ärlige och förståndige Nils Sigfridsson. — Skuldfordringsmål, afdömdt af nämden. Samma tid kom för rätta Klaes Nilsson, och tilltalade Klaes Jakobsson om några penningar, som han förmente att salige herr Nils i Fellingsbro skulle hafva satt i förvaring hos honom, till hvilka penningar Klaes Jakobsson nekar. Och gifver Klaes Nilsson före, att Klaes Jakobsson hafver besökt en vis [snarare tokot] man uti Vesterdalarne, vid namn Måns, uti Lima socken, och menar att Klaes Jakobsson skulle sådant qvartsvis gjort, till att förblinda saken; därpå Klaes Jakobsson gifver det svar, och hafver där skrifter uppå, att Lasse Gudmundsson hafver varit med honom uti råd, att fordra honom dit, sedan som Klaes Jakobsson hafver varit där första gången. Till det andra förebär Klaes Nilsson, att Klaes Jakobsson hafver köpslagat med några Viby-bönder med några högloflig konung Gustafs markestycken, Anders Klemetsson i Salebro hafver bekommit 36 stycken, där ibland ett som gick för 2 , Anders Nilsson i Nolankyrko 10 daler markestycken. Däremot Klaes Jakobsson hafver skriftligt bevis, att han hafver fatt utaf Daniel Persson i Arboga 40 daler konung Gustafs mynt, utaf herr Hans i Arboga 40 tyska daler och 10 daler markestycken. Sammaledes förmäler ock Daniel Perssons skrift, att han hafver uti pestilentietiden sändt till Örebro, till Klaes Jakobsson, en väska full med tyskt mynt. Hvaremot Klaes Nilsson inlade Lasse Olufssons, borgemästares i Arboga vittnesbörd, att Lasse Gudmundsson hafver tillfrågat Daniel Persson, huru mycket konung Gustafs mynt Klaes Jakobsson hafver fått utaf honom; sammaledes ock om ett sölfbälte huru det hafver varit gjordt; därtill Daniel hafver svarat icke kunna komma sig ihåg eller minnas, icke heller vara honom någon räkenskap skyldig; hafver ock begärt att öfverse Daniel Perssons räkenskapsböcker, och dem ransakat, och där intet funnit om några penningar. Sammaledes begär ock Klaes Nilsson fram det brefvet, som den sedel var utur skuren, som står skrifven om den sölfkanna, som hr Hans hade utaf Lasse Gudmundsson uti pant, hvilket bref Klaes Jakobsson säger sig intet utaf att veta. Föregifver ock Klaes Nilsson, att Hans Olufsson i Ekesjö hafver bekommit tu sölfbälten utaf Klaes Jakobsson, på hvilket Klaes Jakobsson hafver hans bevis, att bältena äro tillstädes. Och Klaes bekänner sig hafva dem bekommit utaf Daniel Persson. Detta sköts till nämdens ransakning, att de det granneligen skulle öfverväga, och honom antingen värja eller fälla; där uppå de gåfvo det svar, att efter han 1 hade tillförene nekat och svurit för kläderna, och de 1 Nämligen Klaes Jakobsson. Denne, som jemväl innehade hemman i Fellingsbro, gjorde sjelf några år rusttjenst därför, och synes därefter ha varit köpman vid Lindesås.