a7 blefyo likväl funna hos honom, kunde de icke fria honom för penningarna. — Är vadt (vädjadt) under lagmannen. Dråpmålsransakning å Noraskoga ting 7 November 1614. Jöns Andersson vid kyrkobolet (i Nora) är kommen [det Gud nåde] uti skada för Herman Hermansson vid Lindesås 1, så att han är död blifven utaf hans handaverkom; och hafver slagsmålet sig så tilldragit, såsom Lasse Bröms, borgmästare i Örebro, och Lasse Kopparslagare ibm, med svornom ed å bok vittna, och Gudmund Andersson, hustru Sara, Anders Jonssons, och Skotte-Oluf, invånare uti Örebro, med skriftligt bevis, under deras bomärken bekräfta detsamma: att Herman hafver kommit den 4 December 1613 till Jöns Andersson och begärt en skjutshäst; då hafver Jöns svarat: hästen hafver stått och tjent dig uti allan dag, och du äst nu drucken, gack och lägg dig. att sofva, du får väl hästen i morgon. Då hafver han begynt att bruka munnen och kallat Jöns en prackare och rackare och en skälm, och dragit ut sin värja. Då hafver Jöns tagit ett skackleträ uti handen, och kört honom ut genom porten och stängt porten igen. Sedan hafver Jöns gått in i stugan, då hafver Herman klifvit in i gården och kommit till förstugudörren; där hafver Jöns Anderssons hustru, h. Karin mött honom och gifvit honom goda ord, och bedit honom icke låta så. Då hafver han slagit henne på munnen. När Jöns fick det att se, genom fönstret, sprang han till ett spjut och kom ut på gården och slog till honom, och slaget drabbade honom uti hufvudet. Sedan gick han därifrån och till Mårten i Susenborg, där de hade honom in i stugan. När de sågo, att han blef mycket svag, skulle de hafva honom till bårdskäraren, då själades han uppå vägen. — Detta sköts till nämdensransakning: och kunde han icke dömas ifrån lfvet eller till nägon bot 2; men saken blef förent vid Lindesås den 15 Februari 1614 med hans hustru, uti K. M:ts trotjenares och sekreterares, den ärlige och välaktige Mikel Olufssons, Nils Sigfridssons samt nämdens närvaro, om 10 skeppund stångjern; där var Oluf Joensson i Örebro god för 3. Den 12 Januari anno 1615 hölls laga ting vid Lindesås, uti K. M:ts befallningsmans, den ärlige och välförståndige Nils Sigfridssons närvaro. — Skuldfordran. Bengt uti Nederby i Fellingsbro socken kräfver utaf Jakob Larsson vid Lindesås stångjern 9 l:℔ 15 mÖ; gaf honom dag till pingstdagen. Sammaledes kräfver ock Hans Fogde utaf honom stångjern 2 skepp.; gaf honom dag till fastlagen. — Uphbud. Samma tid uppbjöds en utjord i Torp, som ädla och välbördiga fru Beata Hansdotter hafver såldt ä(dle) och välbördige) Johan Skytte till Grönsjö och Elfsjö, med sin dotters och svågers Måns Kruses- samtycke. Uppbjöds första gången. 1 Jfr sid. 39 här ofvan. 2 Här finnes antecknadt i margen: »är icke dömd till lifvet utan till böter». 3 Det vill säga, att denne gick i borgen för den sålunda bestämda mansboten. Efter nutida rättsförhållanden synes det egendomligt, att förlikningträffats, innan slutlig ransakning ägt rum.