108 ning Kristinas förmyndareregering, att den »funnit för godt att vid Jerle hammar i Noreskoga socken låta fundera en stad, isynnerhet medan den orten ligger lägligen för Nora och Lindes bergslager». För sådant ändamål skulle landshöfdingen i främsta rummet foga anstalt om inköp eller byte för kronans räkning af Jerle och Bondebyns skattehemman; vidare, och emedan platsen där staden skulle byggas »vore mycket ojemn med backar och buskar», skulle han beordra ett tillräckligt antal knektar, »som där näst omkring hemma äro», att afrödja, »väl jänka och slätt göra» den tillämnade stadsplanen. I hvad mån dessa förberedelser verkstäldes är ej så noga kändt, men då man vet att denne Leijonhufvud var skäligen långsam i vändningarna, torde föga uträttats. Emellertid erhöll han en ny skrifvelse, dat. 29 Februari 1640, däri han anbefaldes, att låta sig »vara angeläget att uppbringa och öfvertala några, särdeles dem som å landet vistas och drifva landsköp, samt gångande handtverksmän och andra flere, det de på bemälte ort bygga och sig där nedsätta». Regeringen förklarade sig ock vara »betänkt icke allenast att benåda dem med goda stadsprivilegier och sådana friheter och rättigheter, som ortens natur och egenskap bäst fordra kunde, utan ock att låta lägga och transportera till omberörda Jerle de marknader, som å landet däromkring plägade hållas», hvarmed åsyftades de torg- och marknadsrättigheter, hvilka tillkommo kyrkobyarna vid Nora och Lindesås. Några månader senare, 8 Juni samma år, afläts till Leijonhufvud en ny skrifvelse, hvari han erinrades om den befallning han erhållit »att låta afhugga och rödja bort skogen vid Jerle hammar, där staden skulle blifva afstucken och funderad», hvilket man förmodade skulle »allaredo vara af honom efterkommet; men i fall att ännu något felade», så vore det regeringens vilja att han »med flit skulle skynda på, det bemälte plats måtte utan någon förhalning fullkomligen afhuggen och röjd blifva, så att ingeniören må kunna, strax han ditkommer, utan något hinder afsticka och utmäta staden». Tre veckor härefter erhöll landshöfdingen åter en skrifvelse, dat. 27 Juni, hvari regeringen uttryckte sin tillfredsställelse öfver erhållet meddelande om det föregående år af knektarna verkstälda rödningsarbetet, men tillika ytterligare uppmanade honom att öfvertala och förmå hugade personer att bygga och bosätta sig därstädes. »Hvad privilegierna vidkommer», heter det vidare, »kunne vi dem intet författa låta, förr än folket begynner att sätta sig där neder, då vi intet skola obenägne finnas staden med goda och tjenliga privilegier att försörja.» Landshöfdingesäte vid Jerle. I skrifvelse 12 Augusti 1641 till riks-kammarråden — senare Kammarkollegium — förklarade regeringen sig »hafva gjort den förordning, att öfver Linde och där omliggande bergslag förordna en särdeles landshöfdinge», men då verkställigheten af detta beslut hittills uteblifvit, hvarigenom de penningemedel, som därtill varit afsedda, voro behållna, så förordnades nu, »att be:te penningar till en kungsgårds upprättande vid Jerle skola användas», hvarest ståthållaren skulle bo och residera, samt borgerskapet hafva sina sammanträden vid rådstugudagar eller eljest när