128 hvilka Lars Matsson hammarsmed hafver upphemtat och burit till bergsfogden. g Lars Matsson hammarsmed berättar och säger, att när han såg att Nils Mårtenssons bod var nederbrunnen, gick han dit och såg en hop kopparpenningar ligga, tänkte han vid sig, efter Nils Mårtensson och han voro goda vänner, ville han taga samma penningar uti förvaring, men han märkte mer än halfparten tillförene voro borttagna; då tog han en bytta och hemtade henne full och bar henne på en loge uti förvaring till dess Nils hitkom. Berättar ock att några voro där före honom, hvilka han varnade att de intet skulle befatta sig med samma penningar, såsom voro Nils Ersson hammarsmed och Johan Matsson, flere kan han intet minnas. Fyratio och någre daler voro uti byttan, däribland några brände, när han dem räknade. Nils Ersson tillfrågas här om, hvilken svarar sig ock varit där och halp Lars plocka uti byttan och tog allenast fyra runstycken sin kos med sig. Nekar intet till att Lars dem varnade, och säger att Johan Matsson hade penningar uti båda sina handskar. Johan Matsson är ock nu tillstädes, hvilken bekänner sig intet mera än 12 öre haft uti sina handskar. . Alldenstund flere hafva ock varit på samma rum, när ofb:te penningar borttogos, hvilka nu intet äro tillstädes; därföre uppskjutes denne sak till nästa rådstufva, och Lars Matsson, Nils Ersson och Johan Matsson pålägges att emellertid sig påminna, hvilka flere där plockade penningar. — Bortkommet gods under eldsvådan. Lars Andersson, Lorens Höjers tjenare från Arboga, besvärar ock sig öfver Bengt Andersson hafva, den tid här brann, tagit utur hans bod eft spilträd råg och korn. Bengt Andersson svarar att han tog tu spilträd med säd uti, undan elden till förvaring, det ene hörde Harald Olufsson till, hvilket han strax igen bekom och fick halffjerde mark för omaket. Det andra spilträ var allenast halft, det bar han hem till sig, och emedan det stod en tid hos honom, tillböd han sig det vilja köpa af Lars. Alldenstund Bengt Andersson hafver uti en god mening tagit samma ofb:te spanmål uti förvaring, emellertid varit trängd och spanmålen förtärdt; därföre skall han därom förlikas med Lars Andersson. — Slagsmål. Halsten Ersson klagar till Anders Klaesson hafva af ingen orsak slagit honom ett munslag och en blånad med ett brädestycke, dertill Anders intet kunde neka; hvarföre han sakfäldes för pusten 6 † till treskiftes; item för en blånad 12 g. — UOteblifvando. Anders Olufsson skommare för slagsmål emot Sven Olufsson stämd och intet kom; saker (till) 3 † förste gången. Daniel Hansson i Torp för stämning emot Peder Hemmings tjenare. 3 ℔ förste gången. Josef Larsson för stämning om lägersmål 3 ℔ förste gång. Kristiern Hansson emot Lorens Höjers tjenare 3 förste g. Henrik Nilsson på Guslehyttan emot Bengt Persson 3 I g. Johan Mårtensson emot Bengt Pedersson om några penningar, hvilka bortkommo, 3 † förste gång.