129 Auxilium å Domino. Anno 1645 den 23 Juni vardt rätt laga rådstufva hållen uti Lindö stad. Närvarandes uti h:s n:de välb:ne hr Landshöfdingens ställe, bergmästaren er:d och välförståndige Sten Andersson samt befallningsmannen väl:d Nils Månsson med eftersk:ne uti rätten: Simon Bossard, Hans Hansson, Henrik Höjer, Björn Nülsson, Nils Joensson och Nils Persson. — Barnamord. Samme dag framstäldes för rätten en kona, Marit Nilsdotter vid namn, född uti Vermeland i Kristinehamn, hvilken för en liten tid sedan är kommen hit uti staden Lindö, och låtit sig här bruka för en vallekulla. Denna kona hafver först låtit sig belägra af en ung person Hiden Ivarsson på Danshyttan, hvilket lägersmål hon bekänner vara skedt näst före Laurentii tid, af hvilken hon bekänner sig blifvit hafvande. Sedan litet före jul därefter låtit sig en gång belägra af en annan ung person Hans Jönsson benämd från Danshyttan. Dessa be:te tvänne drängar hafva tjent på åtskilliga ställen vid samma hytta och äro syskonebarn, hvilka den 20 hujus voro för tinget, och konan bekände då, så väl som nu, att ingen (af) be:te drängar visste af den andres lägersmål med henne, blefvo alltså på hennes bekännelse så väl som andra omständigheter härutinnan fri erkände 1. Sedan konan kom hit uti staden, hafver hon låtit sig belägra af en djekne, Olaus Erici vid namn, det hon ock bekände inför rätten, och han hafver lofvat henne äktenskap, dock icke visste henne vara hafvandes. När hon nu förnam att dessa ofb:te tvänne drängar voro så närskylde, bekänner hon sig blifvit illa tillfreds och tänkt ondt om sitt foster; födde alltså barnet uti skogen den 13 Maj nästförledne. Sedan det var födt, kläder hon sin tröja af sig och sveper om barnet, lägger det afsides emellan tvänne stenar, går därifrån hem uti staden; dagen efter säger hon sig åter gått till sadmma rum att se om det lefde, mente då först gifva det dia. Bekänner att hon hade ingen ro den natten. Efter hon såg barnet då vara dödt, går hon därifrån in uti staden. Sedan nu folket märkte att hennes foster var sin kos: ty allom var yeterligt att hon hafver varit hafvande, togs hon fast och förmantes att bekänna sanningen, hvarest hon hafver gjort af sitt barn, hvilket hon omsider bekänner 4 Juni. Sedan följa henne några af staden dit barnet låg, och funno det inlagt uti hennes tröja, hafvandes den ene handen uti munnen. Sedan besågo de barnet och befunno det till alla sina lemmar fullgånget och väl skapadt, men intet någon lem förbruten. Hon tillfrågas med en allvarsam förmaning om någon af dem, som hafva haft lägersmål med henne, hafva med henne varit i råd således eller på något annat sätt att förgöra sitt foster? Härtill hon nekar och säger det hon allena sade en gång till Hiden Ivarsson att hon var med barn, däråt han log. Vidare säger hon sig intet med dem hafva talat, utan dem gör härföre alldeles fria. . Denna högmålssak hafver rätten tagit uti noga betänkande; och alldenstund konan Marit den onda gerning hafver gjort, och nu sin synd 1 Domboken för Lindes bergslag innehåller härom, att »de sakfäldes allenast såsom för en lös kona efter stadgan till sina 3 † hvardera». Noraskogs arkiv. 111. 9