144 — Nya borgare. Bergmästaren Kristofer Geijer tillhålles att vinna burskap uti staden; därtill han svarar sig gerna vilja beqväma, där han blifver ackommoderad med en god tomt, och begärer Anders Hansses tomt. Häremot Anders Hansson protesterar och bevisar sig lagligen köpt samma tomt och där på fasta bekommit; eljest af Ingeniören honom tillmätt och nu den bebygdt. — Anåers Pedersson gjorde sin borgare-ed; hans löftesmän: Björn Nilsson och Nils Joensson. — Måns Knutsson och Jonas Göstesson föregifva sig ännu intet kunna här vinna burskap, förr än deras år uti Arboga äro förflutna; och Måns hafver tu år igen och Jonas ett år. Jonas Göstesson gaf godvilligen till staden detta år 5 riksdaler, Måns Knutsson 20 daler kopparmynt. — Tjufveri. Kom för rätten Jöns Larsson och kärade till Harald Jönsson uti Stackerå om 30 riksdaler in specie han den 17 Januari utur sin bod miste; och alldenstund Harald den tid penningarna bortkommo var i boden, hafver han honom därföre fullkomligen misstänkt: dy Jöns Larsson säger att Harald kom uti hans bod och sålde honom något timmer och riksdalerna lågo uti en pung på hyllan; då gick Jöns in uti kammaren att skrifva några sedlar, när han kom ut igen voro penningarna borta. Harald nekar härtill och säger sig intet varit inom Jönses bislag, beropar sig på vittnen, men inga hafver han visse. Jönses pojke öfvertygar honom varit uti boden och hulpit honom ösa upp penningar utur kistan efter pojken frös. Strax efter Jöns saknade penningarna, sände han efter Harald att locka honom dit; när han kom till honom uti boden hade han ingen handske på den ena vanten. Harald nekar till sig hört att Jöns frågade efter penningar, som nu likväl bekänner sig varit uti boden och haulpit gossen ösa upp penningar eller eljest hört Jons fråga efter penningarna, men nekar till riksdalerna bortstulit. Berättas att Harald strax efter uti Örebro marknad velat köpa sig häst och bjudit för honom 9 riksdaler. Rätten hafver tagit denna sak uti betänkande och af dessa efterskrefne skäl och omständigheter: 1) Harald Jönsson varit uti boden den den tid penningarna bortkommo, hulpit pojken upphåfva penningar, till hvilket han i förstone nekat; 2) finnes tvetalig; 3) bjudit ut riksdaler för en häst uti Örebro strax efter; 4) hans ena handske varit borta när han strax samma stund kom till Jöns Larsson igen; 5) tillförene varit för tjufveri beryktad: pålägges honom till nästa rådstufva att befria sig med lag. Uti mellertid skall ock bättre ransakas efter om de riksdaler han utbjudit uti Örebro marknad. — Skadestånd. Afsagt emellan Anders Jakobsson, kärande, och Anders Pedersson uti Sparresta, svarande, om en tunna sill Anders Pedersson fört till Anders Jakobsson och samma sill uti vägen illa medfaren, i det bottnen utgångit och sillen största delen af sand förderfvad; och alldenstund det af oaktsamhet skedt, skall antingen Anders behålla sillen och betala henne allen, eller där Anders Jakobsson henne behåller vedergälla honom tredings värde. — Ijuf, dömd till döden, Stäldes för rätten en ung dräng och tiggare Erik Israelsson benämd, född uti Norrbärkes by, hvilken anklagas af Lars Andersson körare, borgare uti staden, för tjufveri, nämligen om julafton