214 dem, när de komma och söka lag och rätt, hvilket ock af hr kommissarien skall vid ransakningen upptagas» 1. Angående resultatet af den här antydda rättegången är ingenting kändt, men vid rådstuga 13 Oktober samma år »upplästes en attest af samtl. borgerskapet gifven hr borgmästaren välbetrodde Anders Stensson den 29 Maj 1675 om dess förhållande, hvaröfver borgerskapet tillfrågades om de ännu något hade honom att beskylla än att han, som samma attest innehåller, sig ärligen och väl förhållit, och justitien så administrerat som en rätt borgmästare egnar och bör; förfrågades än yttermera, om han en sådan attest skulle påfordra, om de icke honom den för rättvisans skull med detta ville (meddela), hvilket de honom samtl. och godvilligen beviljade». Af alla dessa attester, så välvilligt de än voro affattade, synes framgå, att en viss osäkerhet eller ostadighet i hans handlingssätt gjort sig gällande. Den måhända oundvikliga afsättningen inträffade dock slutligen, på sätt här ofvan är visadt. — Anders Stensson lefde ännu 1697, men angående hans sista lefnadsår hafva några underrättelser icke vunnits i Lindesbergs olika arkiv. 1688 års eldsvåda. . Till närmare upplysning därom torde följande undersökningsprotokoll böra meddelas: Anno 1688 d. 12 Juli hölls allmän rådstuga. Närvarandes borgmästaren välbet:de Lars Krög och rådm:n Henrik Hollen, Henrik Persson, Johan Höjer, Anders Lindh, Erik Blank. S. d. Företogs att undersökas om den skadelige vådeld, som utkom uti rådm:n Petter Velamssons gård i förleden tisdag, klockan straxt efter 8 slagen om morgonen, och inhemtades följande berättelser, såsom 1. Olof Andolfs enka, hustru Elisabet, berättade, att vid hon kom klockan 6 om morgonen gåendes, stod Petter Velamssons hustru på gatan, bedjandes henne gå efter ett par tyska skor åt sig, det hon ock gjorde, och då hon igen kom, gick hon med dem i köket, hvarest hustrun dem klädde på sig, och eld var på spisen i köket, af tunnlaggar uppgjord, dock mest utbrändt; och sedan bad Velamssons och Alexanders hustru henne leda hans häst till Alexanders nedan kyrkan, jemte sjölandet, det hon ock gjorde, och släppte hästen inom porten och pigan tog emot honom. 2. Hiden Skinnares hustru Gertrud Johansdotter och Måns Skräddares hustru Johanna Filipsdotter, sade, att vid de stodo med ryggen åter vid Velamssons nya byggning, som ännu intet var muradt uti, hörde de honom först prassla uti spånorna neder uti kammaren, och sedan gick han uti öfre byggningen, säjandes hustru Johanna till hustru Gertrud: nu gömmer Petter Velamsson sig undan, de komma och vilja taga honom, och litet tillförene kom Olof Andolfs enka, hustru Elisabet, och ledde ut en häst, med säck öfver 1 Kommissarien J. Frumerie hade samma dag förordnats af landshöfdingen att hålla en ransakning om stadens andel och rätt i 1/3 hemman Lindesby. Denne Frumerie blef borgmästare i Nora efter Johan Hansson 1681.