218 Transport 59,470: — skada tagit hafva uppå sina lösören och mobilier, som de utflytt, i det dels bortstulne äro, dels ock förskämde och sönderbrutne. Den 19 hujus pastor angifvit sig mist lösören till ringast på... » 120:— Kyrkan mist på .................. » 100:— Profossen Anders Lennartsson alla sina lösören mist på ......... » 200:— Summa daler 59,890: — A:o 1688 d. 19 Juli infann sig här å rådhuset hr häradshöfdingen välb:ne Anders Leijonhoff, efter h:s excell:s högvälborne hr landshöfdingens bref d. 16 hujus sistlidne, att noga inquirera huru och på hvad sätt elden d. 10 hujus är utkommen, hvad skada däraf timat, noga antecknandes hvilka de äro, som denna olycka träffat. Vedervarandes borgmästaren välbetrodde Lars Krög och rådm:n Henrik Hollen, Johan Höjer, Gudmund Bengtsson och bisittaren Joris Fassing. Först upplästes borgmästare och råds hållna ransakningar d. 12 och 18 hujus, för dels vittnen, som nu tillstädes voro och tillbödo sig sin förr gjorda berättelse bedyra vilja, om så fordras. Sedan uppkallades Alexander Velamssons hustru Margreta, berättandes sig om morgonen, som gården itändes, varit hos sin svärfader oeh svärmoder med smör, klockan pass 7, ville svärmodern det intet emottaga, utan bad henne gömmat till bönedagen: vi skola flytta ut ur gården i dag, sade hon, bedjandes att hon ville följa med sig till Björnhammaren, och leda hästen nu med sig hem, och en säck låg öfver sadeln; nekandes hon sig det göra kunna, efter som sades, att Anders Falk skulle stå i rådm. Gudmund Bengtssons nattstugufönster. Tillståendes ock, att eld var på spisen i köket, så lagom att koka med; alltså bad de bägge Andolfs Lisbetta leda hästen nedan kyrkan till sig, och hon följde efter, och svärmodern slog igen porten. Sedan talte hon med David Matssons hustru litet, säjandes åt henne: Gud nåde mig, jag tror att svärfader och Falken intet lära skiljas väl åt i dag, förljuda I hvad som passeras och säjen mig det; Alexander är intet hemma, han är rest till marknan, och innan hon hemkom i sitt hus var elden itänd och såg lågan slå utur gården. Sonehustrun Margreta berättade ock, att när hon var hos sin svärmoder med smöret, satt han i stugan vid bordet och skref, hafvandes en kanna 5öl för sig, bjudandes henne dricka en gång med; men hon svarade det var för bittida, sig ännu intet hafva ätit; det ock svärmodern besannade. . Johan Erssons piga Maria Jonsdotter berättade, att Petter Velamssons hustru kom till henne och bad hon ville hjelpa sig bära några saker till Nils Embjörs’, det hon ock gjorde, af byttor och annat smått, och Andolfs Lisbetta bar dit några krukekäril, det hon tillstod. Velamssons hustru Maria uppkallades, nekandes hon alldeles sig ingalunda veta det hennes man hade i sinnet en sådan gerning göra, det hon både för andelige och verldslige gjort och bekänt, och aldrig sade han för henne hvad han i tankarne hade, utan han bad henne rödja ut och göra husen rena, det hon ock gjorde, säjandes: vi vilja flytta ut och resa till Björnhammaren, bedjandes [sedan sonehustrun var borta] henne gå till kämnären Gudmund Bengtsson och bedja honom, att han kan få blifva omolesterad till högvälborne h:r landshöfdingens ankomst, slåendes han igen porten efter henne,