222 Falks försök att välta misstankarna på Petter Velamssons enka och son, att på ett eller annat sätt hafva föranledt eller varit medvetna om mordbranden mötte snart ett kraftigt motstånd, i det att, redan 3 dagar efter den af Falk begärda undersökningen ägt rum, en extra rådstuga (18 Augusti) hölls på begäran af borgmästaren i Arboga Petter Vreman — broder fill Velamssons enka — angående notarius publicus Anders Falk, för det denne dels »upphäfvit sig för målsman i annans mans sak, som är Petter Velamssons», och dels »för grofva och äreröriga beskyllningar mot enkan och sonen Alexander Velamsson». Under handläggningen häraf bedyrade Vreman att »Petter Velamsson aldrig talte om sin hustru och son, som de något ovarsamligen med hans medel umgåtts eller handterat hafva.» Vid en följande rådstuga, 27 September, »upplästes för borgerskapet h:s exc:s högv.b:ne hr landshöfdingens remissorial af den 10 September 1688, att borgmästare och råd taga Alexander Velamsson uti K. M:ts ägn och protektion, intet tillåtandes borgerskapet honom sin faders grufliga gerning förekasta, innan han till något blifver öfvertygad; alltså förbjöds, vid 40 må silfvermynt, att ingen honom sådant förekastar». Härmed må tillsvidare vara nog. Endast några uppgifter om mordbrännarens person må bifogas. Petter Velamsson kallas visserligen för »skotte», men däraf följer ej nödvändigt att han varit skotte till börden. Snarare kan antagas att han är son till den »Velam Skotte vid Åsen», som omtalas sid. 38, och således född därstädes. Petter Velamsson blef borgare i Lindesberg 20 Maj 1652 och hade därvid till löftesmän rådmännen Henrik Höjer och Jon Björsson, af hvilka den förre var hans svärfader i första giftet. Vid Lindes häradsting 2 November 1658 »presenterade i rätten m:r Petter Velamsson i Linde stad ett köpebref de dato d. 28 September 1656, som förmälte honom hafva köpt af Johan Persson och Sven Ersson i Björnhammaren deras halfva hemman därsammastädes med smedjehalfva och all dess behöriga redskap och lägenhet etc. som köpebrefvet vidare utvisar; begärandes därå fast och lysning efter det var både lagbudet och lagståndet, hvilket honom ock efterlåtes när han bevisar bergmästaren väl:d Sten Anderssons sedel att han icke på k. Bergskollegii vägnar något däruppå hafver att pretenderac«. Förutom Björnhammaren synes Velamsson äfven ha varit delägare eller förvaltare af Kåfalla bruk i Fellingsbro socken. Han tillvann sig emellertid förtroende, och innehade dels som föreståndare och dels som arrendator stadsvågen i Linde i flera omgångar. Vid rådstuga 13 Juli 1672 blef han utsedd till stadens riksdagsombud, och huru han med landshöfdingens förord 5 Juni 1684 blef rådman i staden är förut (sid. 213) omtaladt. Ännu så sent, som 2 månader före mordbranden, eller 9 Maj 1688, »förordnades rådm. Petter Velamsson att resa till Örebro för att underskrifva 1685 års stadsräkningar, emot 12 daler kpmt resepenningar». Såsom redan är antydt var han gift 2 gånger; 1) med en dotter till rådm. Henrik Höjer och 2) med Maria Vreman, en syster till borgmästaren P. Vreman i Arboga. Sonen Alexander och en dotter, gift med Johan Staff, tillhörde faderns förra gifte. Men, torde någon fråga, på hvad sätt hade Velamsson kommit i beroende af Hildebrand och dennes ombud, notarien Falk? Så vidt utg-.