221 mäktig Andreas Falk har angifvit, att det befinnas lärer, där någon undersökning sker, det Petter Velamssons son Alexander, och dess efterlefverska, som otroget handterat de medel, som honom i händer blifvit levererade, till den af bem:te Petter Velamsson fattade desperate aktion merendels gifvit orsak; alltså och på det sjelfva fundamentet af denna gerning måtte komma i ljuset, anbefalles magistraten, uppå bem:te Falks angifvande, saken företaga och de vittnen han framhafvandes varder lagligen afhöra». »Vidare upplästes för samtl. gemene borgerskapet h:s excell:s högvälb:ne h:r landshöfdingens bref af d. 11 hujus, lydandes, att ingen borgare, som äger tomter och af den olycklige elden afbränd är, må tillåteligit vara att henne bebygga innan vidare tillåtelse, vid magistratens ansvar tillgörandes; hvarefter allvarligen tillsades att de sig rätta». »Item upplästes h:s excell:s bref af d. 11 hujus, först att Petter Velamssons enka skall njuta af dess qvarlåtenskap till att skyla sin kropp med och hvad hon nödigt behöfva kan, men det öfriga måste blifva i förvar; alltså blef henne följande saker tilldelte». Dessa, som härefter uppräknas, utgjordes endast af en del gångkläder och smärre lösörepersedlar utan egentligt värde. Protokollet innehåller vidare: »Mons:r Andreas Falk berättade, att fundamentet till denna undersökning är begärdt af honom 1) i anledning af 19 kap. Tingm. b., att den som uti sådant uppenbart rykte kommen är, må han till nästa rådstuga fästa lag; 2) förmenar ock sådant vara magistratens embete att lagligen efterfråga och undersöka; hvarpå fullmäktigen sine förmente framförde, såsom» — — — — Dessa skäl, som i protokollet vidlyftigen omförmälas, utgjordes väsentligen af lösa och obestyrkta påståenden, hvilket ock hade till följd, att det af Falk med sitt angifvande åsyftade resultatet helt och hållet förfelades. Förmodligen sökte Falk på detta sätt afleda den ovilja från brandskadades sida, för hvilken han sjelf genom sitt ovisa nit såsom Hildebrands ombud blifvit föremål och som på åtskilliga sätt gåfvo sig uttryck. Så förekom redan vid det första ransakningstillfället, 12 Juli, äfven följande: »Klagade hustru Malin till notarien mons:r Anders Falk, för det han i tisdags, vid hon jemrade sig för sin gård var uppbrunnen medan hon borta var, i det hon sade åt honom: Gud nåde oss syndare, för er aktion skull blifva många husvilla, slog han henne tre örfilar, så att hatten och klädet låg på gatan, kallandes henne hora och span (spände, sparkade) henne. Lars Nilsson skomakares hustru vittnade, att vid hustru Malin sade, Gud nåde oss, som sådant skola lida för er skulll Hvad säger du hora, sade han, sedan span han henne och slog henne örfilar. Svaranden exciperade först därföre, att han intet stämd är, 2:do att han jäfvar alla vittnen, helst som de samtl. mullra, som skulle han varit orsaken till deras undergång.» Men omedelbart härefter »Klagade fullmäktigen s:r Anders Falk till Anders Göransson skräddare för skällsord och öfverfallande. S:r Daniel Stenssons betjente Olof Gissler framkallades till vittne, och Måns skräddares hustru, dem Anders jäfvade, förklarandes sig således, att han var sticken för det Falk lockat hans dräng åt Björnhammaren, då talet hitkom, som skulle han ock stå uti ljusan låga, och således intet aktade sin husbondes saker. Detta ärende uppsköts tillsgossen och flera vittnen tillstädeskomma.»