232 brukets rätta drift som vid gårdsbruket, särdeles under sista åren, hvarför han blef uppsagd, sedan Jerlström förlorat större delen af det som B. mottagit. År 1740 ingicks skriftligt kontrakt med en bokhållare vid Wedevågs bruk Palmström. Denne tillträdde med hustru, barn och tjänstefolk den af Bergstedt inbergade hö- och sädesgrödan jämte då befintliga kreatur. Palmström visade sig vara en egennyttig karl, ehuruväl i ögonen mycket slät, len och ödmjuk samt med räfven i hjärtat fördold. Såsom sägs plägar bekymrade han sig föga om Josefs skada och tänkte endast på sin egen vinning. Fick efter ett år anställning som bruksbetjänt vid Salbo och Stjernforsverken. Skref strax före aflyttningen ett bref till Jerlström, däri han tillställde denne en räkning på sitt vid Yxe hållna hushåll, hvilket blef oskäligt dyrt genom rummel och vällust. Jerlström svarade, att han ingalunda åtagit sig att påkosta Palmströms egen förda, frikostiga hushållning; begärde att få bruksboken till granskning. Härpå kom såsom svar ett skamlöst bref, hvari P. förklarade sig ej vara skyldig afge någon förklaring, emedan observationerna ej så tidigt ingått som lagen rörande syssloman föreskref. Antog således att en bruksbetjänt kunde likställas med en syssloman. Jerlströms trägna sysslor i Vermland hindrade honom att i detta mål lagligen procedera med Palmström, hvarför han så oförskylldt som en fågel utur buren undslapp. Jerlström fick vidkännas förlusten af hvad han enligt kontrakt eljest bort betala; men var dock glad och förnöjd öfver att slippa en sådan best. Till efterträdare erbjöd sig en ogift bokhållare vid Willingsberg eller Funkhammaren i Knista s:n Fredrik Otto Lindegren1. Denne fick mottaga inventarierna samt bruka Yxe gård utan vidare afgift, blott vid afträdet aflemna det mottagna till lika godhet och myckenhet samt drifva och vårda Jerle bruk. Förlag bestod Jerlström; L. var blott skyldig att föra räkning öfver det mottagna. Honom tilläts ock att föra fri och loflig handel med folket. Första året gick det någorlunda. Men andra året befanns L. till sin egen nytta ha tillgripit förskjutna penningar och dessutom slarfvat med räkenskaperna. Bruksfolket förde ock stora klagomål emot honom, att han förhöll dem deras rättigheter. Han fick sig en viss tid förelagd till räkenskapernas afslutande och uppsades från brukssysslan, hvilken mot betingad lön uppdrogs åt gästgifvaren i Bondebyn Joh. Joakim Crug . Lindegren skulle föra räkenskaperna till påföljande höst och 1 Fredrik Otto Lindegren, en son till inspektoren, sedermera bergsfogden i Roslagen Anders Lindegren och Anna Kristina Boman. Bergsfogden Lindegren var bördig från Lindesberg och tog namn af sin födelseort. Sonen Fredrik Otto afled som f. d. handlande i nämde stad 20 Februari 1767. Enligt den efter honom 16 Juni s. år upprättade bouppteckningen, efterlemnade han som arftagare 3:e bröder, nämligen prosten i Lindesberg, doktor Johan Lindegren (f. 1712, d. 1790), samt handlandena i London Anders L. och Karl L,, »hvilka bägge senare efter berättelse upplåtit och transporterat sina arfsandelar på den förstnämde äldre brodern» doktor Lindegren. Behållningen i boet beräknades till 6,200 daler kpmt, däraf 6 engelska guinéer upptogos à 50 daler till 300 daler kpmt. ; 2 Johan Joakim Crug var sannolikt en son till den i »Noraskogs arkiv» I: 119 omtalade gästgifvaren Abraham Krög i Skärmarboda och hans första