241 Melderstein i Vesterbotten. Det var nu ingen annan råd än att tänka på flyttning igen. Vistelsen vid Arbogagård varade endast 16 veckor, för hvilken tid betalades 527 daler 8 öre kmt. Från Arbogagård till Lund är vägen icke lång, endast några stenkast. Här bodde vid denna tid framl. sexmannen Ol. Ramners enka. Hos henne fick den landsflyktige brukspatronen inhysa sig, som skedde den 28 febr. 1764. Men icke ens där fick han stanna till döddagen. En anteckning i Ljusnarsbergs dödbok i Finland, och, i norra vändkretsens grannskap, talrika grufvor, hamrar, jernverk och nybyggen, till vidden större än ett furstendöme.» Åt dessa företag egnade han 45 år af sin verksamma lefnad, men kom vid dess slut i sådan penningförlägenhet, att han var nära att nödgas sälja sina lappska egendomar. Detta skedde emellertid kort efter hans död, då de 1787 på »bankoauktion» inropades af brukspatronen Jean Bedoire på Vestanfors. Meldercreut’ enskilda affärsverksamhet var af en alltför omfattande art för att han kunde ha lemnat några synnerligt märkbara spår af sin verksamhet såsom universitetslärare. Han hade nämligen 1751 befordrats till mathes. professor i Upsala, hvilken befattning han lemnade 1772. För den odling han genom sina anläggningar utbredde öfver vida sträckor i den aflägsna norden, blir hans namn dock alltid minnesvärdt. “ I det griftetal som blef hållet vid hans begrafning i Upsala domkyrka i Juni 1785 yttras: »Mängden af göromål kunde väl någon kort stund göra honom tankspridd»... Ett sådant ord i en dylik skrift af den gamla stilen betyder — säger hans minnestecknare i Biogr. 1Lex. — »att mannen var tankspridd öfver all höfva. Såsom sådan är han ock känd i den akademiska traditionen, och i detta hänseende berättas flera anekdoter, af hvilka en lyder, som följer: En gång reste M. på en smal väg och fann midt på den en stor sten. Att undvika den hade väl temligen lätt låtit sig göra, men detta föll honom alldeles icke in, utan i stället funderade han ut åt hvilken sida han med minsta olägenhet kunde stjelpa. I denna riktning styrde han kosan, och å det ena hjulet körde öfver stenen och vagnen föll åt den sida han ville, ropade han med mycken förnöjlse: ’alldeles efter uträkning’ — hvilket sedan blifvit ett ordspråk.» Ännu en anekdot om hans tankspriddhet må det tillåtas anföra: »På en resa hade han, under det han på gästgifvaregården väntade de dröjande hästarna, råkat gå ned i den öppna källaren. Där fick han se ett dricksfat, stående lutadt, emedan blott litet fanns qvar af innehållet. Detta väckte M:s förundran, och han började eftertänka af hvilken kraft fatet kunde uppehållas i denna ställning. Medan han häröfver anställde djupsinniga matematiska kalkyler, hade hästarna anländt, men den resande var försvunnen, och man ropade och sökte honom förgäfves öfverallt. Slutligen kom en piga vid middagstiden ned i källaren och fann där den saknade professorn, som hon väckte ur sina drömmar med påminnelsen, att man länge väntat honom. »Det är bra, mitt barn; men kan du säga mig hur det kommer till, att det där fatet står så lutadt?» — »Jo», svarade pigan, »det kommer däraf, att vi lagt ett vedträd där under på andra sidan.» Något flat, svarade nu den lärde: »hm, det råkade jag inte att tänka på.» Meldercreutz var gift 1) 1738 med Fredrika Yxkull; 2) 1775 med Magdalena Sofia Margareta Falkenberg. Hans ätt utgick med honom. Noraskogs arkiv. IlI. 16