240 gossen jämte betjäning med kläders tvättning, mangling och stärkning samt öm och kärleksfull vård intill döddagar insatte fru Noring till arfvinge af all den kvarlåtenskap och egendom, han vid sin död kunde efterlemna, undantagandes 2050 daler kpmt, som Sara Brita Svedenheim mot förskrifning innehade till låns, hvilken summa skulle tillfalla henne. Han hade knappt kommit till Löfnäs innan han såg sig högst föranlåten att alldeles upphäfva detta testamente, då svågern emot all förmodan ej behagade sin i kontraktet gjorda lofven hålla utan fastmera visade Jerlström mycken otidighet, så att han en gång på annat ställe måste taga sin tillflykt. Tillståndet för Noring blef allt mer och mer ganska klent och knappt i alla mål, ehuru systern nästan allena trälade både natt och dag. De hade ej råd att ha något tjänstefolk mer än en arm och ganska ovettig piga. Egendomen försummades och allting felade. Kanske var detta icke den minst vägande orsaken hvarför den ekonomiske brukspatronen såg sig om efter annat tillhåll. Ett sådant yppades hos länsmannen i orten Vilhelm Fyrst på Arbogagård 1. Dit flyttade han November 1763. Efter någon tids vistelse här berättade honom Fyrsten, det han vore sinnad afsäga sig länsmanstjänsten, flytta från orten och antaga en honom erbjuden bruksbeställning hos en då för tiden beryktad matador, professor Möllercreutz2, vid dess bruk 1 Vilhdm Fyrst, f. 1721 i Örebro, länsman 1753, tillika inspektor för bergslagets räkning, d. 1793. Var 2 gånger gift: 1) med Greta Katrina Valtinsson, d. 1785; 2) med Fredrika Sofia Lund, omgift med sexman Henrik Vallin. Barn i första giftet: Johanna Maria, f. 1747; Erik Vilhelm, f. 1754; i andra giftet: Fredrik Vilhelm, f. 1789; Elias, f. 1790. — Not af K. Hurr. 2 Jonas Melderceutz, f. 1715 22/4, d. 1785 21/5. Om honom förekommer följande i Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina, utg. af Eums och Tuh. M. Faries, Upsala 1878 (sid. 49): »Fadren Doctor Molin, Domprobst i Upsala, stor intrigeur och girug, skrapar ihop pgr. Sonen, capitain och Professor i Upsala, får widlöftigare gods än någon annor i Upsala. Hans bruk wid Calix med hela Luleå Lappmark. Han äflas med bruket emot naturen, envisas, att alt blir han bortskyldig, som med litet kunnat lefwat wähl. De male quæsitis non gaudebit 3 hæres (= orättfånget gods går ej till tredje arfvingen)... [Otrogen mot ’fruen den beskedeliga’”, som dör af grämelse.] ... Meldercreutz hade rest mer än någon i Europa, wähl 21,000 mihl till lands. Hade mäst hela Luleå Lappmark under sig. Gick till fot öfwer Luleå fiäll par plesier och hade Bufons bok under armen. Enwisaste i werlden, dref sitt jernbruk i Calix, till han war i skuld öfver öronen. Om honom sade magister Tidström: han öser, allt det han hinner.» — — — Så långt Linnt. Gemensamt med en kapten Steinholtz hade Meldercreutz anlagt det efter dem båda uppkallade Maeldersteins bruk i Råneå, af hvilket M. blef ensam ägare 1744. Genom nya anläggningar och intägter utvidgade han efter hand denna possession högst betydligt. »Vid hvarje riksdag, dem han såsom Caput bevistade, visste han, försigtigt loverande mellan de båda partierna, att för sina anläggningar utverka sig någon ny rättighet, frihetsår, skatteköp på kronohemmansdelar samt hvarjehanda andra förmåner.» Redan 1755 uppskattades årliga smidet vid Meldersteins bruk till 2,000 skeppund. Under sin glansperiod hade han att sköta »tvänne egendomar i Upland, tvänne