296 Nils Olsson synes ha blifvit bergsfogde 1524 och innehade tjensten till 1530. I skrifvelse från kon. Gustaf, dat. Arboga 1 September 1525, blef han uppmanad att med Nils Birgersson och 12 andra gode män »utan all försummelse» möta konungen i Vesterås följande Mormessa, och att på samma resa medföra bergslagens skattejern till Arboga. För öfrigt erhöll både han och bergsmännen oupphörligt påminnelser om utgörande af skattejernet, en skyldighet hvari de visade stor motsträfvighet. Genom en skrifvelse från Upsala af 16 Februari 1527 uppdrogs åt Nils Olsson att återkalla för kronans räkning de af Sten Sture den äldre inköpta godsen inom Noraskog, hvilka med orätt kommit från kronan och därför borde återställas. Detta skedde visserligen, men för att sedermera uppföras såsom konungens »arf och eget». en annan skrifvelse af 21 Maj s. år blef Nils Olsson anmodad dels att komma till det i Vesterås utsatta »herremötet», och dels att antaga eller värfva så många knektar han kunde öfverkomma. Ehuru Nils Olsson ej finnes uppräknad bland de vid 1527 års riksdag närvarande bergsmännen 1, var han dock en af deltagarne; ty enligt samma års räntekammarbok (fol. 123) gafs bland andra »bönder till hielp i Vestrårs møte åår etc. XXVII» äfven »Nils Ollsson aff Noraskogha XII (12) ört.» Vid den redovisning för sitt fögderi, som han lemnade i Arboga 10 Februari 1529, för de föregående 5 åren (1524—1528), resterade i det närmaste skatten för ett helt år, eller omkring 11 läster. Häraf redovisades 6 läster, samtidigt som han af 1529 års skatt aflemnade omkring 9 läster. Det resterande skattejernet, som vid början af 1530, då Nils Olsson lemnade sin fogdebefattning, utgjorde 7 läster 5 fat osm.-jern, torde hafva blifvit efterskänkt, att döma af det k. bref, som i April s. år afläts till bergsmännen, och hvaruti de på samma gång erhöllo förnyade och stränga förmaningar angående sin försumlighet vid den årliga skattens utgörande. Nils Olsson satt nämdeman vid 1539 års lagmansting i Noraskog, och hade äfven en tillfällig tjenstgöring i denna egenskap vid 1548 års ting. Han upptages i 1539 och 1540 års skattelängder såsom ägande hälften i Gamla Pershyttan med ett skattebelopp af 1,500 osm. eller 2,000 ℔ tackjern, hvilken andel i 1550 års längd finnes minskad till 3/8, med 1,125 osm. skatt, hvarjemte han då tillika skattade för en gård vid Nora kyrka och ett »boderum» därstädes 135 osm., eller tillsammans 1,260 osm. Han var således en af de förmögnare bergsmännen för sin tid, och var antagligen ej så litet — styfsinnad. Vid det lagmansting, som af riksmarsken Lars Siggesson Sparre hölls i Noraskog 6 Februari 1545, »i klockarestugan»: »Kom i rätten Nils Olsson på Pershyttan, som någon oqvämelig ord skulle haft på vår nådige herre (kon. Gustaf) och hans nådes bref; och han hade varit på tvänne rådstugor i Örebro, och borgmästare och råd sköto den saken hit neder för lagmansrätten, och därpå voro tvänne landsknektar till vittne, förutom Per Tysk, att föreskrifne Nils så gjort hade. Sammaledes beskylde Nils (Tulesson) Skrifvare, vår nådige herres fogde, att han skulle begifva sig till uppresningen (i Småland), till Anders Månsson (f. d. fogden i Arboga) och med många stora ord han sig skulle låtit höra; hvilket, en 1 Jfr om »Noraskog» II: 106—109; »Noraskogs arkiv» I: 109.