329 staden immission uti ägorna, med vilkor att de reparera och hålla vid makt. en lagom byggning, ett stall för 12 hästar, källare, bod, att landshöfdingen vid sin ankomst kan uppehålla sig där; däremot de andra gamla husen lemnas i deras disposition och allena förbehålles af tomten gårdsrum och en liten tomt till trädgård, allena till längd efter tomten och bredd å 12 eller 14 alnar. Härjemte utfärdade samma landshöfding 4 nästföljande September en så lydande befallning: Såsom hans K. M:t behagat anno 1672 och 1675 benificera staden Noratill dess utvidgande med någon plan norr om kongsgården och söder om staden; hvarföre befalles vederbörande kronones betjente eho de vara måge, att de låta bemälte stad, under dess magistrats disposition, samma lägenheterfå oturberade possidera och besitta; däremot skall magistraten vara förpligtad att rättrådeligen utdela samma lägenhcter till borgerskapet, så att därvid ingen egennyttighet förspörjes. Hvilket vederbörande hafve sig hörsamligen att efterrätta. Icke desto mindre kan man finna af K. M:ts resolution för Nora stad 10 December 1680, § 7, att »efter staden sig beklagar att ej hafva njutit till godo K. M:ts gifne resolution af år 1675 och landshöfdingens år 1677 meddelte immission uppå de platser som norr och söder om kungsgården äro belägne: ty beordras den nu förordnade landshöfdingen att inqvirera därom och att låta staden förrige resolution åtnjuta, så vida icke någon annor förordning må vara emellan kommen». af det anförda kan emellertid den lärdomen inhemtas, att visserligen hade »skrifvaredömet» jemn sysselsättning med kungsgården och dess ägor under rätt många år, men den, som i lugn och ro behöll densamma och dess afkastning var nog ingen annan än — bergsfogden Norman... Huruledes kungsgårdens ägor sedermera blef löningsjord åt Nora stads borgmästare ligger utom området för dessa anteckningar. Af historien känner man den stora och omfattande reduktion af kronans afsöndrade gods och räntor, som, ursprungligen beslutad vid 1655 års riksdag, under kon. Karl XI:s regering, isynnerhet efter 1680 års riksdag, utsträcktes öfver billighetens, stundom t. o. m. öfver rättvisans gränser. Hvad som slutligen gjorde denna reduktion tryckande och förhatlig var förnämligast, att gränserna ej en gång för alla fastställdes, att hon ständigt utvidgades till nya områden och att begynnelsepunkten lemnades obestämd, hvarigenom uppstod en allmän osäkerhet i äganderätten. Föga bättre var förhållandet med den lilla reduktion, hvilken samtidigt härmed vid alla domstolar pågick i fråga om jordafsöndringar från skatte- och kronohemman, hvartill signalen gafs genom ett k. plakat 2 Maj 1673, hvars bestämmelser ytterligare utvidgades och skärptes genom ett »förnyadt» plakat 21 Juli 1677. Dessa plakat kungjordes å häradstingen, och vederbörande domare erhöllo upprepade påminnelser att i sina utslag och domar rätta sig därefter. Såsom ett exempel härpå må anföras hvad Noraskogs dombok för 7 Oktober 1678 i sådant afseende innehåller: Först publicerades hans K. M:ts vår allernådigste konungs förnyade plakat, dat. d. 21 Juli a:o 1677, angående det de ägor ifrån skatte- och militiehemmanen komne äre, skola läggas till sina bolbyar och hemman igen