330 utan någon lösen. Noch upplästes den höglofl. kongl. Svea hofrättens afgångne befallning d. 11 September nästförlidne till välb. hr häradshöfdingen här i orten, så väl som hans höga excell:s riksdrotsens och öfverlagmannens högvälb. grefve Per Brahes äfven till hr häradshöfdingen skrifne bref, af dato d. 1 Oktober nästförliden, lydandes bägge höga befallningarna, det han vid sina domsäten och häradsting högstbe:te kongl. plakat publicerar och sedan vid dömande sig därefter rättar. Den närmaste följden af dessa nya stadganden blef, att nära nog en formlig hetsjagt anstäldes mot alla lägenhetsinnehafvare, hvilka af åtskilliga anledningar blifvit ganska talrika dels i närheten af Nora stad och dels i grannskapet af de större grufvorna. Bland dem, som med stor flit begagnade sig af det sålunda yppade tillfället att återvinna gamla jordafsöndringar i denna bygd, var bergsfogden Norman. Redan vid häradstinget 10 Juni 1673 begärde han, »i följe af K. M:ts vid detta ting publicerade plakat och förordning emot skatte- och kronohemmans delning och förminskande, att borgaren i Nora Samuel Olofsson vid nästa ting måtte uppvisa laga fång på den jord, han och hans medarfvingar efter fordom rådmannen i Nöora sal. Nils Andersson bruka vid Elfstorp, hvars rätta bolstad hörer till hustru Brita Blybergs, sal. Gerdt Tresks enkas torp vid Elfstorp, hvilken emot billig vederkänslo för samma jord han vill lösa till sin rätta bolstad och torp igen; begärandes därtill tingsrättens hjelp och laga assistence, hvilket rätten lemnade till behörig tid och ställe». Med anledning af den sålunda hotande faran kan man finna att vid ett följande ting, 21 Februari 1674, Begärade borgaren Samuel Olofsson och organisten Erik Matsson rättens bevis om Hageby och Elfstorps hemmans åbor någonsin idkat bergsbruk; därtill nämden vittnade, att för någon långlig tid sedan hafver Elfstorp och Vestre Sund haft hytta ihop och Hageby blåst i Fibbhyttan, men sedan Nora stad blef, och köpte bort be:te hemmans skog och ägor, äro de af sig komne, att de intet kunnat blåsa eller i bergsbruk participera. Dess utan skall för långlig tid sedan lupit hästar för bägge hemmanen. Sistberörda yttrande om att »hästar lupit» för dessa hemman, torde afse den rusttjenst, som vid århundradets början utgjordes af Nils Hansson för Hagby och Hans Nilsson för Sund, hvarom antydningar lemnats sid. 313 här ofvan. Vid nästföljande ting, 15 Juni 1674, Uppviste bergsfogden väl:d Nils Bengtsson en skrift, daterad d. 24 Maj näastlidne, gifven af sal. kyrkoherdens arfvingar här i Nora, uppå en jordeplats, som de utan någon vedergällning honom uppdragit, till utvidgande för den byggnad han nu tänker att göra i Elfstorp, så för eldsvåda skull, som för det de njuta med honom den vestra gatan; dock njuter han fri gata öfver dess vret österut till landsvägen, begärandes härå rättens konfirmation; hvartill kronones befallningsman å embetets vägnar protesterade, så vida sådant synes vara emot K. M:ts plakat, görandes i gemen till hvarjom och enom sin protestation, som sig emot plakatet vilja förse eller bryta. Det sålunda framstälda hindret mot den ifrågasatta afsöndringens verkställande undanröjdes därigenom, att bergsfogden Norman någon tid därefter blef ägare till större delen af nyss förut aflidne kyrkoherdens, Ericus Olai, båda hemman i Elfstorps by, hvarom vidare längre fram.