345 — S. d. Blef ock förbjudet, att bergsmännen intet skulle befatta sig med uppsättaren och blåsningen, utan lemna det till masmästarne och uppsättarne, som därpå skola hafva flitig uppsigt, efter de allena komma för blåsningen att svara, som den 8 punkten uti hans K. M:ts allernådigste utgångne masmästareordning af den 6 Juli 1649 innehåller, hvilken punkt blef ock nu för samtel. allmogen uppläst, med allvarsam åtvarning, att vederböranderne ställa sig densamma till underdånig efterföljd och rättelse. — S. d. Uppsteg bergsfogden välbetrodde Johan Frumerie ifrån grufvetingsbordet och, efter föregången laga stämning, klagade till bergsmännen Anders Larsson och Erik Nilsson på Gamle Pershyttan 1, för det de kolat af Gyttorps allmänningsskog, hvilken till grufveved allena är anslagen, med begäran att de därföre måtte med laga näpst ansedde blifva. Till svars inställte sig allenast Anders Larsson på Gamle Pershyttan och genom en supplik gaf rätten tillkänna, det han på det sättet af sal. bergmästaren hr Johan Ahlman fått lof och tillstånd att kola på bem:te Gyttorps allmänning, enär han af skogen på dess eget hemman förer tvådubbelt så mycket ved till grufvans fortdrifvande igen, hvilket han ock skall hafva gjort, som dess grannar med honom bevittnade; beropandes sig jemväl i detta mål uppå sal. hr bergmästaren Ahlmans efterlemnade enka, som ock skall kunna gifva honom ett sannfärdigt attestatum att han fått lof att kola, begärandes alltdärföre, att Grufvetingsrätten ville honom ifrån bergsfogdens tilltal i detta mål befria. Härvid yttrade sig bergsfogden Frumerie, att där han tillförene vetat att sal. hr bergmästaren Ahlman gifvit honom på detta sättet lof och tillstånd på allmänningen att kola, så skulle han intet till detta tinget honom instämt hafva, lemnandes alltså uti rättens händer huru denne Anders Larsson härvid kan ansedd blifva. Men Erik Nilsson på Gamle Pershyttan var nu intet tillstädes, utan dess hustro, som i lika måtto till sin mans ursäkt föregaf, att sal. hr bergmästaren Ahlman skall jemväl gifvit honom lof till att kola, enär han däremot tvådubbelt ved af dess egen skog framförde till grufvan, som ock skall skedt vara. Rätten tog denna saken i noga öfvervägande, och alldenstund hvad Anders Larsson på Gamle Pershyttan anbelangar, sal. hr bergmästaren Ahlmans efterlåtne enka har tillstått och berättat för nuvarande bergmästare, hr Jakob Hertzen och mons:r Christiernin samt flere uti dess eget hus, att bem:te Anders Larsson fatt tillstand af sal. hr bergmästaren Ahlman att kola på förberörde sätt af Gyttorps allmänning; alltså kunde rätten honom intet för denna gång med något straff därföre belägga. Dock blef han tillika med samtel. bergsmännen allvarligen åtvarnade, att de härefteråt ingen vidare kolning på ofvanbenämde allmänning föröfva, så kärt dem är att undvika det straff, som därpå följa lärer. Men hvad Erik Nilsson beträffar, så emedan han till sitt uteblifvande intet visat laga förfall: ty blef han för uppropets försummande, i anledning af hans K. M:ts utgångne allernådigste processordning af d. 4 Juli 1695, sakfälld till 1 d:r smt, och för det öfrige, så framt han icke till-nästkommande grufveting kunde förskaffa sig vederbörligit bevis, att han af sal. hr bergmästaren Ahlman haft tillstånd på oftabem:te 1 Båda sexmän och således ledamöter af gruftingsrätten. Erik Nilsson var dock frånvarande.