348 därföre exciperade att intet vilja stå dem till svars, hvarken i det ena eller det andra. Actores framträdde för rätten och sig förklarade, att deras mening intet varit med den på Norberg utverkade citationen, som de ej heller visa kunde att Norberg bekommit, att vilja så hårdt klaga på honom, utan sig allenast förfråga om de utan något straff skola få gifva något till bergsfogden eller dess skrifvare, för det de göra sin beställning vid jernbyten, helst efter de försport, att ett hans K. M:ts allernådigste plakat skall därom vara utgånget, hvaruti sådant strängeligen skall vara förbjudet. Hr bergmästaren lät desse bergsmän och samtel. allmogen veta, som nu vid grufvetinget voro församlade, att 2:ne sådane hans K. M:ts allernådigste förordningar af år 1694 och 1696 voro i detta mål utgångne och publicerade, att ingen skall få taga ej heller någon gifva något för sitt besvär vid dess embetes förrättande af K. M:ts utlagors infordrande, och på det allmogen därom skulle blifva dess bättre underrättad, uppläste hr bergmästaren slutet af K. M:ts allernådigste förordning af år 1696 d. 25 April, angående deras straff, som understå emot, eller utom kongl. befallningar under hvarjehanda sken, antingen att pålägga, emottaga eller infordra af allmogen eller andra K. M:ts undersåtare och militie betjente, några gärder, penningar eller hvarjehanda utgifter, varor eller förslor eller ock sig därvid bruka låta etc.; utlofvandes hr bergmästaren att nästkommande år skall samma kongl. förordning och flere andre blifva helt och hållet uppläste och publicerade. Härvid sade bergsfogden Frumerie, att aldrig någon skall kunna bevisa honom, det han hvarken tagit eller af någon fordrat något när han uttagit hans K. M:ts tiondejern och jernbyten förrättat, utan om någon velat gifva honom för det omak som han haft, att dela och uträkna huru mycket hvar ägare tillkommit af jernet, som blifvit tillverkadt, sedan K. M:ts tiondejern varit uttaget, däruti förmodade han sig intet emot hans K. M:ts allernådigste förordningar hafva förbrutit. Hr bergmästaren frågade om han kunde skrifteligen visa, att han bör jernbytet emellan privator förrätta, hvartill som bergsfogden intet svarade: ty varnade hr bergmästaren hvar och en att se sig väl före, och att hans K. M:ts allernådigste förordningar blifva stricte efterlefvade. Och vidare kunde rätten sig intet med det instämda målet befatta, efter actores hvarken kunde visa, som förr omrört är, att citationen var reo tillhanda bragt, ej eller nu ville sin talan vidare fullfölja. — S. d. Framtedde för rätten Lars Joensson, Erik Andersson och Lars Persson på Nya Pershyttan och genom en supplik ödmjukeligen anhöllo, att dem maåtte tillåtas få upptaga en på Anders Larssons ägor vid Gamle Pershyttan ödeliggande grufva, efter han utur en annan skall taga sin malm, och de vid deras hytta skola hafva så knappt efter densamma. Häremot protesterade Anders Larsson på Gl. Pershyttan på det högsta, föregifvandes sig sjelf vilja arbeta uti förberörde ödegrufva, efter han tillförene gjort vid densamma stor omkostnad. Fördenskull blef häröfver intet vidare resolverat denne gången, än att hr bergmästaren lofvade det hvar och en med grufvedelar, så vida görligit kan vara, förses skulle, så snart han sina embetssysslor vid tingen förrättat och kan sjelf komma till att bese grufvorna. Actum ut supra. Jacob Hertzen. Johan Frumerie.