354 på samma gång utgöra ett slags vedergällning för hans besvär med det s. k. jernbytet mellan delägarne i hyttelaget. Huruledes detta »förärings- eller skänkejern» lät tala om sig vid 1699 års Srin i Elfstorp och huru bergsfogden Frumerie med anledning af 1696 års förordning varnades att »se sig väl före» och att »stricte efterlefva» härom utgifna förordningar, är förut berättadt. Systemet fortfor emellertid, måhända i ännu högre grad än förut, att tillämpas, intilldess Frumeries måg och efterträdare bergsfogden Broström gjordes till syndabock för den oriktiga tillämpning af 1671 års skrifvelse, som småningom »inritat sig», särskildt i Nora bergslag. Vid en af landshöfdingen frih. Konrad Ribbing i Oktober 1719 hållen s. k. bergsransakning hade klagomål blifvit anförda öfver några af bergsfogdarne inom länet, isynnerhet Broström, för det »de på hvarjehanda. sätt skola hafva obligerat allmogen i bergslagerna, att af tackjernstillverkningarna uti hvart hyttelag till dem gifva och erlägga några skepp:d tackjern för hvar blåsning». Med anledning häraf och då Bergskollegiet »fann samma angifvande af den vigt och angelägenhet, att en laga ransakning däröfver i orten borde anställas», förordnades 1720 12/2 assessoren i kollegiet Johan Bergenstjerna, att tillika med bergmästaren i orten och flera adjungerade oväldige bisittare, i närvaro af kollegii advokatfiskal, berörda ransakning förrätta, »så väl öfver ofvanbem:te af bergsmännernedå redan vid bergsransakningen anförda och sedan af Landshöfdingeembetet uti kollegio angifna besvär och klagomål, som ock om bruksidkarne och bergsmännerne ytterligare i en eller annan måtto något skulle hafva att sig öfver bemälte bergsfogdar att besvära, jemte det, som kollegii advokatfiskal dessutan kunde finna nödigt rörande bergsfogdarnes förhållande uti deras embete att observera och påminna». Efter sålunda i vederbörandes närvaro och efter åberopade vittnens afhörande hållna särskilda ransakningar, blef Broström förelagd att inställa sig i Bergskollegium 11 Oktober s. år, »eftersom öfver honom allena och icke någon af de andra bergsfogdarne vid kommission klagat blifvit», i sammanhang hvarmed han ock från tjensten blef tillsvidare suspenderad. Af allt hvad så väl vid kommissionen i orten, som sedermera i kollegiet »både skrift- och munteligen å bägge sidor blifvit andraget», hade kollegium funnit »hurusom ibland de 42 hyttor, som under Nora bergslags distrikt lyda, bergsmännerne uti Bredsjö, Lindesby, Nya Pershyttan, Gamla Elfhyttan, Ringshyttan, Fingerbo, Dalkarlshyttan, Vestra-Skrekarhyttan samt Vestgötehyttan vid den af kommission uti Nora stad d. 16 Mars och de följande dagarne 1720 förrättade undersökningen sig hafva besvärat, att bergsfogden Broström dels med hot och undsäjelse, dels med vist missnöje, dels ock genom dess betjente skall hafva förmått dem, till deras betungande, att af deras blåsningar, stundom vid undan- och stundom vid slut-byten erlägga till bem:te bergsfogde Broström, somligstädes några skepp. tackjern mera, än som de ifrån förra tider vana varit att gifva de förra bergsfogdarne, och de eljest af en god vilja Broström meddela velat för det besvär, som han för dem vid deras jernbyten hafva plägar». I anledning häraf, och då vid kommissionen både Vestgöthytte- och gamla Grängshyttelagarne jemväl klagat »öfver något jern, hvilket de förra skolat måst honom gifva för det de fått tillbaka något såsom vrak-