364 / dals bruk i Kils socken på arrende, ett förhållande, som föranledde Nora stad att besvära sig öfver den handel med tackjern och andra bruksförnödenheter han därunder idkade, men hvilka besvär af K. M:t lemnades utan afseende, jemlikt k. bref till Bergskollegium 1753 2/7 4. Då nämda bruk innehades eller ägdes af den särskildt i Borgareståndet inflytelserike partiledaren, handelsborgmästaren Gustaf Kierman i Stockholm, torde denna omständighet i sin mån ha bidragit därtill, att, på förord och rekommendation af Rikets ständer, den jemförelsevis unge bergsfogden redan 1762 29/6 erhöll bergmästaretitel, enligt ett i svassande ordalag affattadt, så lydande k. bref: Vi Avdotf Faedrik etc. Göre veterligt, att som Riksens Ständer Oss i underd. vid handen gifvit, huruledes Vår troundersåte bergsfogden Oss älskelig Lars Fredrik Bergström, efter väl idkade studier vid akademien och vunnen god insigt uti hvad till bergsväsendet och bergshushållningen hörer, icke allenast i 10 års tid med särdeles flit och därigenom vunnet besynnerligt förtroende, så hos dess förmän som ortens invånare, förestått dess i Nora bergslag innehafde syssla, hvarest han med så mycken nit och åhåga skött bergshushållningen, att jerntillverkningarne därstädes under hans tjenstetid med skogarnes besparing och det allmännas bästa ansenligen blifvit ökade, utan ock blifvit brukad till åtskilliga angelägna göromåls utförande uti andra bergslager, och dem alla, så till kronans fördel, som allmogens nöje och lindring utfördt; alltså och i betraktande så väl af ofvanberörde dess berömliga förhållande, som ock den ganska ringa lön han därvid njutit, finne Vi Oss i nåder föranlåtne, att låta honom vederfaras en emot dess förtjenster svarande belöning, som kan lända honom till hugnad och vidare befordran, och vele fördenskull härmed och i kraft af detta Vårt öppna bref nådeligen hafva tillagt honom Lars Fredrik Bergström bergmästare namn och heder samt tur till vidare befordran med bergsfiskaler. Det alle som vederbör etc. Till yttermera visso etc. Samtidigt härmed bereddes samtliga bergsfogdar »en tillökning på sina vanliga löner af 16 öre kpmt af hvarje skeppund tiondetackjern, som i deras fögderier af blåsningarna till Oss och kronan erläggas, hvilka 16 öre kpmt af hvarje skeppund bergsfogdarne äfven måge äga rättighet att vid det tillfälle, då uppbörden för tiondejernet i landtränteriet insättes, sig godtgöra», jemlikt k. br. till Bergskollegium 1762 14/9. 1I jemnbredd härmed hedrades Bergström fortfarande med nya kommunaluppdrag. Han hade upprepade gånger reviderat kyrkans räkenskaper och utsågs till »fattigföreståndare» 1765 25/3. Under denna sin verksamhet utöfvade han närmaste tillsynen öfver den förut omtalade fattighusbyggnaden vid Hagby. Vid en sockenstämma 1770 25/2 framlade han fattigkassans räkenskaper, »hvaraf summatim i början upplästes; men som alla hade så mycket förtroende för hr bergmästaren, så uppehöll man sig ej längre därmed, utan öfverlemnades. räkningen till sexman Sven Erlandsson i Bälsjöbodar till vidare genomseende; därpå ville hr bergmästaren afsäga sig föreståndareskapet för fattigkassan, sedan han det med mycken nit gick s. k. hemlig kyrkoplikt »för begånget lönskaläge med Anna Maria Frumerie på Kristinelund»; och 16/12 s. år blef det hennes tur att undergå samma penitens. 1 Jfr »Om Noraskog» III: 330.