365 och beröm i 5 år förvaltat, men lät sig äntligen på församlingens enhälliga anhållan öfvertala att det behålla, till dess fattigvårdsbyggnaden, som han under mycket besvär berömligen begynt, blefve fullbordad: dock begärde han till biträde en medföreståndare, hvartill sexman Anders Bengtsson i Kåfalla 1 utnämdes». Redan följande år, 1771 1/9 lemnade Bergström slutredovisning öfver fattigkassan, som då utgjorde 20,677 daler 7 öre kpmt, till Anders Bengtsson, hvilken därefter ensam några år förestod densamma. Under hela den tid Bergström utöfvade sin föreståndarebefattning afstod han från ersättning därför, men sedan han 10 år senare kommit på obestånd, begärde och erhöll han vid ett kyrkorådssammanträde 1783 30/11 godtgörelse med 120 daler kpmt om året för de 7 år han tjenstgjort. Bergström, som i Nora socken ägde 1/4 hemman Gyttorpsgärde, hvilket han enligt Kammarkollegii bref 1760 16/12 köpt till skatte för 80 daler smt2, hade emellertid kommit på balans, i följd hvaraf Bergskollegiet 1781 13/3 konstituerade Johan Jakob Norström att på ett års tid förestå Bergströms bergsfogdesyssla. Innan detta år tilländagick förklarade kollegiet i en skrifvelse till Statskontoret (1782 5/3) »det bemälte Bergström för bristande redogörelse icke skulle få bestrida tjensten med åtföljande uppbörd innan den nu påstående utredningen försiggått». Kort därpå fann han sig föranlåten att begära sitt afsked 3, hvarefter kollegiet 12/4 s. å ansåg tjensten ledig och 29/5 utfärdades konstitutorial för hans efterträdare. Genom en k. förordning 1757 6/12 föreskrefs inrättandet af malmöreskassor inom bergslagerna, hvartill skulle afsättas 4 öre kpmt af hvarje malmtunna om 2 skeppunds vigt, som hemtades från grufvorna. En dylik kassa kom äfven till stånd inom Nora bergslag och blef från dess första början lemnad till Bergströms förvaltning. Han hade dittills gjort sig känd både för välmåga och drift, »så att då ingen till låns erhållande sig anmält, och inga utbetalningar studsade enär de voro behörigen anordnade, kunde ingen annat sig föreställa, än att denna uppbörd var i ganska säkra händer, isynnerhet som Bergström vid flera tillfällen utmärktes hafva utaf hr landshöfdingen ett särdeles förtroende», yttrade vid denna tid hans närmaste förman, bergmästaren Erik Bergensköld, som i främsta rummet var ansvarig för malmöreskassans vård. Han tillägger: »emot allas föreställning yppades slutligen, att denne bergsfogde tid efter annan ådragit sig en ansenlig kronobalans, och då han därför med allvar eftersattes, åsidosattes intet af det som borde göras till bevakande af denna kassas angelägenhet; men tillgången svarade intet mot skulden, utan alla som med. Bergström haft något att syssla blefvo lidande», och bland dem Bergensköld icke minst 4. Såsom alla andra bedragare rymde slutligen Bergström, icke till Amerika, ty detta land hade ännu icke kommit i modet, utan till det land, 1 Jfr »Noraskogs arkiv»» I: 234. 2 Jfr »Noraskog» III: 373. 3 Denna hans begäran blef af bergmästaren Bergensköld insänd till kollegiet, sedan han ändtligen funnit huru undergräfd Bergstöms ställning i verkligheten var. 4 Jfr »Om Noraskog» I: 68 o. följ.