Vikers-Ekestubbe-slägten. De äldsta uppgifter, som i tryck finnas tillgängliga angående denna i sitt slag ganska märkliga och vidt utgrenade ätt, utgöres af en i brefform affattad redogörelse »om en bergsmansslägt af adelig härkomst i Nora socken och Vestmanland», hvilken redogörelse är lemnad af den som bergsvetenskapsman och genealogisk forskare högt ansedde landshöfdingen m. m. frih. Daniel Tilas 1, och finnes tryckt i Nya Svenska biblioteket, utgifvet af den lärde publicisten Karl Khistofer Gjörwell i Stockholm åren 1761—63 (1:sta del., sid. 135 och följ.). Då denna redogörelse och särskildt den vidfogade genealogiska tabellen är behäftad med åtskilliga misstag, torde vara nödigt att här återgifva densamma fullständigt, på det att de anmärkningar, som däremot kunna göras och hvilka sedermera skola framställas, må rätt förstås och uppfattas. Den ifrågavarande uppsatsen lyder sålunda: »Min herre! Jag har länge och för många år sedan hört talas om, att i Nora bergslag och socken skulle finnas ibland bergsmännen en adelig slägt, som kallade sig Ekestubbar, och äfven att samma slägt förvisso vore försedder med original-sköldebref. Nu är, som bekant, på svenska Riddarehuset en adelig slägt af samma namn, men påstods af somlige neder åt orten, att rätta stammen vore till finnandes i Nora socken, och att de som voro på Riddarehuset vore af en yngre gren. Förgäfves sökte jag i många år att af desse bergsmäns adelsbref få säker afskrift. Emellertid träffade jag vid 1755 års riksdag den af herrar Ekestubbarne, som anmält sig för Caput familiæ, och som ej allenast försäkrade sig hafva sin familjs originalsköldebref i sina händer, utan ock visste fullkomligen utreda hela sin slägt ifrån stamfadern: och alltså kunde jag ej begripa, huru det måtte föreveta med de nämde Nora-Ekestubbarné. Ömsider har jag i år ej allenast fatt reda på sjelfva originalsköldebrefvet, utan ock på hela denna slägten, sedan jag under en bergslagskommission i Nora och vid Dalkarlsbergs grufvors besigtigande, kom att logera uti Skrekarhyttelaget, där nästan hela denna ätten är planterad, och fick herberge i Kolbergsgården, där gamle häradsdomaren och bergssexmannen Olof Hansson, som sjelf är en af denna slägten, är boende. Men jag hade ändå på ett hår när gått miste om denna underrättelsen, om ej bergsfogden Bergström varit, af orsak, att den som hade sköldebrefvet om händer, oroad af misstankar, det torde han blifva dokumentet qvitt, föregaf, att han lemnat det i förvar hos någon långt bort boende slägtinge, och alltså blef jag ånyo bragt på den tankan, att med hela denna saken intet vore något bevändt. Jag reste ock verkeligen bort, utan att erhålla hvad jag sökt, men på vägen fick jag veta rätta omstän- ———— 1 Jfr »Om Noraskog» I: 316. »Noraskogs arkiv» I: 38.