379 Af 1618 års räkenskap framgår, att Torbjörns tiondejern uppgått till något öfver 5 fat, samt att denna post blifvit afkortad i följd af hans tjenstgöring som ryttare under Uplandsfanan. Ätt den af Tilas berättade sagan om en svart häst icke saknar sin grund, vitsordas af följande hos slägten ännu förvarade originalqvitto: Bekennes migh her Peder Oluffsonn Predikannt J Muncketorp att Jag hafuer annamatt och opburitt vthaff Erligh och Wällachtadh Man Torbiörnn Fransson till Wijkers Gårdh, Ossmunns Järnn för Een Swartt Rustningz Häst, Som min Salige Swär Her Benngdt J Muncketorp honom Såhlt hafuer, för Sijw Fatt, huilke Sijw Faatt Jag J fulle Nöije up:tt hafuer. Att Så J Sanningh är mz Egenn hand Vndersch:itt Datum Wijkers gårdh denn 20 Febr:ij anno 1620. Petrus Olaj mppia. Det må erinras att Våla, slägtens stamgods, är beläget i Munktorps församling, att kyrkoherden härstädes Benedictus Petri Arbogensis afled 6 Januari 1617, samt att hans, som det synes, enda dotter Brita blef gift med dåvarande krigspresten Petrus Olai, hvilken befordrades till kapellan i Ramnäs 1621 och till komminister i Skultuna 1628, därifrån han för sitt dåliga uppförande »blef fördrifveu» 1633. »Onde hr Per», som han äfven kallades, blef sedan »beddare» i stiftet för hospitalet, d. v. s. gick omkring och samlade allmosor för de fattiga. Han lefde ännu 1638 1. Under tidernas lopp undergå gamla sägner stundom ganska stora förändringar. Så är åtminstone förbhållandet med den af Tilas här ofvan meddelade sagan om den äldre Frans Torbjörnsson. Till jemförelse må här anföras en annan version af samma sägen, sådan den 1888 upptecknades och meddelades af Erik Bore: Frans Torbjörnsson (son till Torbjörn Pedersson) deltog i Gustaf II Adolfs polska krig. Det berättas, att han vid hemkomsten från nämda krig medhaft samma häst, hvarmed han dragit ut i detsamma, och att han då på krigiskt manér släpt sin gångare ut i hafreåkern vid gården. Inkommen i stugan, fick han der se sin son stå framför spisen och röra med slefven i en mesostgryta. Han gick genast fram till sin hustru och begärde, att han skulle få nattläger i stugan. Denna, som icke igenkände honom och som trodde att han var död, skall då hafva svarat: »Här har ingen karl legat på 18 år, och inte kommer det att ske nu häller». — Mannen uppenbarade då genast, hvem han var och tog sitt hus i besittning. .Visserligen kan det synas egendomligt att sägnerna uteslutande hålla sig omkring den äldre Frans Torbjörnsson, men icke till dennes son Torbjörn Fransson. Detta torde dock kunna förklaras däraf, att fadern i slutet af 1500-talet sjelf utgjorde rusttjenst för Vikersgården och antagligen tjent under hertig Karl personligen, hvilket förhållande måhända föranledt att denne å konungens vägnar 25 Mars 1596 meddelade Frans Torbjörnsson det förnyade sköldebref, som här ofvan finnes intaget. Sedan emellertid fadern — okändt när och huru — aflidit och sonen Torbjörn Fransson inträdt i hans rättigheter och skyldigheter samt jemväl personligen deltagit i ett eller flera fälttåg, kan man ju lätt tänka sig, att dennes be- 1 MunckTeLl I: 167.