380 drifter i efterkommandes minne sammanflutit med faderns, så mycket hellre, som nämde Torbjörns son Frans sedermera under sin verksamhetstid, under senare hälften af 1600-talet, intog en framstående plats i bygdens annaler. Att Torbjörn Fransson tjenstgjort vid Uplands rytteri, på sätt kronoräkenskaper gifva vid handen, styrkes jemväl af följande för honom utfärdade afskedspass, hvars original ännu finnes i behåll bland slägtens handlingar: K. M:tt till Suerige Alles wår nådigeste Konungz och Härres betrodde och tillförordnat Lyttenampt, vtöfuer ett Compagnij Vplandtz Rytter, Jagh Erlandh Vddesonn till Granhammar, Gör witteligh att iagh hafuer förlåfuat denne Pasuiser, Torbiörnn Franson, här ifrå och hem till sitt för någre Laglige förfall och orsakr skuldh, till en Bestemdh tidh, efter han hafuer här i Lägrett sin Karll och full rustningh tilstädz, som hans häst besittr, Huarföre iag wänlig begärehr af alle H. K. M:tz högbetrodde Befalningzmen vttj huadh Ståndh elder Condition dhe hälst kunne ware, som denne Passuisr händr at före komme, att dhe ej tilfoge honom någott hindr eldr förfångh, Vtan häldr för rettuisons skuldh ähre honom till dhz bäste befordrlige och behielpelige, Sådantt iagh igen hoss huariom och enom gernne förtiener. när mig såledz tillsagt wardr. Des till wisso vndr mitt Siegnet och egen hand. Datum Lägret wedh Talie, dhen 29 Maij Åhr 1623. Erland Waddeson. (Sigill.) Denne passutgifvare, Erland Uddeson (Örnflycht), var en sonsons son till den från Gustaf Vasas historia bekante Arent Persson till Ornäs i Dalarne, hvars hustru Barbro Stigsdotter genom sin rådighet räddade Gustaf från de förföljande danskarna. Om Erland Uddeson till Granhammar, i Vestra Ryds socken af Upland, berättas i Adelns ättartaflor (IV: 727) att han såsom ryttmästare och ogift blifvit »ihjälstucken 1629 i Vesteräs af Erik Tuvesson Hökeflycht och begrafven i Vesterås domkyrka». Torbjörn Fransson är emellertid den ende af slägtens äldre medlemmar, som stundom blifvit kallad Ekestubbe, på sätt här nedan skall vidare omtalas. Att detta namn redan från äldre tider ingått i folkmedvetandet, visas till fyllest af Tilas’ berättelse därom. Sedan slägtens historia på senare tider ånyo bragts på tal1 och således blifvit mera känd, är det ganska naturligt att namnet Ekestubbe åter blifvit upptaget af flera bland slägtens nuvarande yngre medlemmar, hvarom närmare underrättelser meddelas i ett par af följande slägttabeller. Att dessa åter icke i allo kunnat blifva fullständiga må icke uteslutande tillskrifvas utg. För den äldre tiden har han visserligen sökt göra det bästa möjliga ur de källor som varit att tillgå, men att fullkomlighet härvidlag icke kunnat vinnas ligger redan i sakens natur, och de svårigheter, som i dylikt afseende vanligen möta, äro alltför väl kända af alla genealoger för att här behöfva upprepas. Hvad nutiden åter angår, måste bristerna tillskrifvas slägtmedlemmarna sjelfva, hvilka antingen icke velat eller ock, i regeln, 1 Se härom »den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor» af B. Scohikgll och C. A. Kuinespon, ftr. 1875, samt »kalender öfver i Sverige lefvande ointroducerad adel» af C. H. TrERSMEden, tr. 1886.