398 och »beskedlig» man, enär hans namn ytterst sällan förekommer i de olika tingsprotokollerna. Man finner dock att han å gruftinget 1716 14/5 haft tvist med sin granne och frände Erik Olsson (se tab. 24) om hyttedelar till det hela hemman, däraf de synas ha ägt hälften hvardera. Olof innehade nämligen 2/15 i vestra och Erik Olsson 2/16 i östra Skrekarhyttan, hvarigenom Olof således ägde 1/12, mer än grannen. Denna tvist slöts på det sätt, att Olof betalade till Erik »i ett för allt» ö skepp. tackjern, enligt »förening med handslag» inför rätten. Olof Johansson, som icke återfinnes i församlingens dödbok, afled 1732 eller 33. Gift 1697 med Elin Larsdotter, i hennes 2:a gifte. Enligt de efter henne ännu bevarade »personalia», var hon f. 1658, dotter till bergsm. Lars Nilsson och hans hustru Karin (el. Kerstin) 1 i Skofttorp; gift 1) 1680 med bergsm. Nils Andersson i Skrekarhyttan, som dog 1695, och ) 1697 med förenämde Olof Johansson. Hón beskrifves som »en gudfruktig, stilla och saktmodig hustru, som — — — sitt hus väl förestått, sina barn väl upptuktat, sin man älskat och väl med sina grannar umgåtts och förlikts». Hon afled 1727 27/4, men är ej antecknad i församlingens dödbok. Ånnu finnes i behåll den handling, som blef upprättad, då hustru Elin stod i begrepp att ingå sitt andra äktenskap. »Anno 1697 d. 4 Mars» vardt nämligen Olof Nilsson i Kåfalla, såsom i dylika värf väl förfaren nämdeman 2, »kallad af sal. Nils Anders’ efterlåtna enka på Skrekarhyttan, att dela och skifta emellan henne och hennes tre omyndiga barn». Af denna handling framgår på det tydligaste den efter vår tids begrepp utomordentliga enkelhet och anspråkslöshet, som för 200 år sedan förefanns i ett jemförelsevis burget bergsmanshem, ty fastigheten 1/2 mantal var ograverad och skulle naturligtvis oförändrad bibehållas till dess barnen sjelfva kunde därpå göra anspråk såsom sitt rättmätiga arf. Sådan var nämligen den tidens allmänna uppfattning och sed. Af ifrågavarande handling kan emellertid inhemtas, att »först upptecknades sterbhusets gäld och skuld» som befanns utgöra 6 skepp. 4 l tackjern, 10 fat osmundsjern och 4 daler 22 öre i kopparmynt. Sedan »öfversågs hvad som i skogen verkadt var och fanns tvänne små fällda fall tillika med en fallegård»; vidare »öfversågs alla befintliga lösören, som i bem:te sterbhus fanns», hvarefter det heter ordagrannt: Och efter ett noga öfverseende förentes målsmännen 3 med Olof Johansson, som skulle blifva barnomens styffader, samt med barnomens moder, att hon af oskifto först bekomma skulle sin säng efter Sveriges beskrefne lag; men efter såsom i bem:te hushåll ingen säng befanns, bekom hon för fjädersängen en liten qviga, för hufvudbolster ett litet bolkläde och en förlåt, för linnelakan en g:l försliten rya och för ryan togs ett åkläde. Det öfriga af lösören, som var fem st. kor och tvänne gamla hästar samt litet jernredskap och köreredskap af hvad namn det hafva må, förentes målsmännen med modern och Olof Johansson, att han med modern först skulle betala ofvanstående 1 I personalian har ursprungligen skrifvits Karin, men detta namn har af annan hand ändrats till Kierstin. 2 Jfr »Noraskogs arkiv» I: 118. 3 D. v. s. barnens förmyndare, Anders Persson, gift med Karin Fransdotter (se sid. 393) och Lars Andersson i Skrekarhyttan, barnens farbroder.