399 1 sterbhusets gäld och skuld, och efterlåter barnen sin faders gångkläder samt en ’ressal’ (ridsadel) och ridbetsel med allt behör, så ock lära barnen alla tre sina kristendomsstycken med frågor och svar och riktigt dem uppfostra med kläder och föda, och sedan därjemte gifva dem för sina tvådelar i lösören tackejern tio skeppund. Men ofvanstående barnomens gångkläder, som de efter sin fader bekommo, värderades till målsmännen på följande sätt, nämligen: en klädes klädning något sliten ............ 7 daler ett par skinnböxor något hafda ........... 3: — en valmarsklädning .............. 4: 8 en försliten valmarströja......... ..1: — ett par filtstrumpor ..... 2: — en g:l hatt....... 1: 24 Summa 19 daler kpmt. Blifver alltså barnomens andel i jern och penningar: tackejern 10 skepp., samt penningar 19 daler, tillika ock deras faders ridsadel med allt behör och ridbetsel. Och emedan såsom barnen voro mycket små, blef således förafskedadt att styffadern med modern skulle på ofvanstående 10 skepp. tackejern hafva 3 års dag, men vill han det längre bruka skall han därföre gifva intresse efter K. M:ts förordning. Blef alltså denna förening emellan målsmännen, styffadern och modern med största sämja och enighet förrättad, hvilket de med sina ogna underskrefne namn och vanlige bomärken bekräfta. Af Skrekarhyttan på ofvanstående anno et die. (Underskrifter). Handlingen är därjemte försedd med denna anteckning: »och har barnen fått efter farbrodern i Torsboda af Peder Andersson 10 daler penningar på bakarf». Att i våra dagar med så ringa skrifveri kunna åstadkomma en arfsutredning, som i likhet med föregående, nästan uteslutande är bygd på kontrahenternas tro och heder, och som icke göres till föremål för hvarjehanda tvister, lärer nog höra till de sällsynta undantagen. Olof Johansson och Elin Larsdotter ägde följande barn: Erik Olsson, f. 1697, † 1759. Se tab. 7. En son och en dotter, †† i späd ålder. Karin Olsdotter, f. 1703. Gift 1719 9/8 med bergsm. Anders Eriksson i Elfhyttan, f. 1684 14/11, † 1752 15/4; antogs till sexman 1726 2/5, ett uppdrag »som han med heder till sin död behöll» 1. 1 Enligt hans i dödboken införda personalier. Där uppgifves ock, att han blef sexman redan 1722, men detta är oriktigt, enligt hvad gruftingsprotokollet därom innehåller (jfr tab. 41). Likaså är hans bröllopsdag orätt angifven till 17/8 i st. f. 9/8 1719. I församlingens vigselbok finnes nämligen för sistnämda dag antecknadt, att »Erik Olsson och Anders Eriksson på Skrekarhyttan med dess pigor vigdes uti kyrkan» (i Nora). Pigornas (d. v. s. brudarnas) namn finnas icke antecknade. Emellertid firades då ett dubbelt slägtbröllop: Erik Olsson (tab. 7) gifte sig med Anders Erikssons syster och denne Anders åter med Erik Olssons syster. Angående denne Anders Eriksson må för öfrigt antecknas, att han redan vid bergsting 1750 29/3 begärde och fick afsked som sexman, »med det goda loford, att han därvid, som en arlig och uppriktig domare och sexman sig