6 i skatt 2 hundr. (=240 st.) osmund eller däremot svarande 320 skålp- = 136 kg.) tackjern. Men därjemte hade (1545) tillkommit en ny skatt, s. k. hjelpekol, hvilka kol erfordrades till drifvande af kronans stångjernssmide vid den nyanlagda Kungshammaren, som varit belägen vid nuvarande Hammarby bruk. Dessa kol debiterades 1550 med 5 foror (=20 tunnor) till hvart skeppund tackjern, som utgjordes i skatt. Sistnämnda år bestod Ringshyttelaget likaledes af 3 bergsmän, nämligen Johan Jonsson, som innehade 7/16, sadmma andel Per Andersson ägde 1539 och 1540; förenämnde Pelle Ölsson, som fortfarande innehade 9/32, och Tidik Olsson, möjligen en son till Olof Larsson, som ägde återstående 9/32. Tillika utgjordes s. k. tomtöre för innehafvande »boderum», en senare tids kyrk- eller stallbodar vid Nora kyrka, af Johan Jonsson med 15 osmund, Pelle Olsson med 30 osm. och Tidik Olsson med 15 osm. Äfven dessa tomtöre utgjordes med tackjern, i följd hvaraf sammanräknade utskyldsbeloppet för Ringshytte bergsmän 1550 uppgick till 1,980 osmund eller däremot svarande 2,640 skålp. (= 1,122 kg.) tackjern och 132 tunnor kol. Ifrågavarande skatter utgingo sedermera utan väsentliga förändringar intilldess desamma 1608 utbyttes mot tiondejernet, hvarom vidare längre fram. Från 1550-talet må ock ihågkommas det märkliga kungabref, dat. Vesterås 1551 27/3, till menige bergsmännen »på Noreskoge», hvarigenom Gustaf I förklarade, »att alla malmberg i Sverige lyda till Sveriges krona, och icke till några bergsmans- eller bondehemman», hvarför konungen icke heller ville »efterlåta att några bergsmän eller bönder skola hägna under sig föreskrifne våre och kronones jernberg, utan att bergsbrukningen skulle vara fri och öppen så väl för fattige som för rike» mot den »skatt och rättighet», som de kunde öfverenskomma med kronans bergsfogde. I 1555 års jordebok lemnas en redogörelse öfver de lagmansgårdar, »som tillförene underlegat lagmannen uti Nerike», nämligen Lars Siggesson Sparre, som året förut aflidit. Bland dessa gårdar nämnes äfven en på Ringshyttan, som räntade 1 fat osmund eller 2 skepp. tackjern. Redan följande år upphör dock denna ränteredovisning, antagligen därför att ny lagman för orten blifvit tillsatt, som erhållit rätt att uppbära de med tjensten förenade inkomster, öfver hvilka någon redogörelse icke vidare återfinnes i kronans räkenskaper. Huru länge denna Ringshyttegård stått till lagmannens förfogande har ej kunnat säkert utrönas, men sannolikt synes vara, att ändring härutinnan inträdt ganska snart, måhända redan under 1560-talet. Af ett »register på bergverken i Sverige», som anses vara upprättadt 1559, men möjligen är ett eller annat år äldre, uppräknas bland grufvor vid »Noreskogeberg», äfven följande dels på Ringshytte område och dels i närheten belägna: Åsboberg. Stripeberg med många grufvor. Rödeberget dito och Svarteberget dito 1. I den stora riksbouppteckning, som ägde rum 1571 för att åstadkomma medel till igenlösen af Elfsborgs slott m. m.2, upptagas de skatt- 1 Jfr Noraskog III: 7. 2 Jfr Noraskogs arkiv III: 19.