13 Linde och en ifrån Nora (skola resa) till Stockholm, och låta lägga emellom båda (bergen) efter gamla skatteboken 1. Resultatet af förhandlingarna blef emellertid att Lindes bergslag redan följande året fick sin andel ökad till 34 läster. Men likasom alla andra skatter hade äfven tiondejernet förmåga att ytterligare växa, hvarom besked kan vinnas på annat håll 2. 4. Jordbruk och kreatursstock; byns hemmantal enligt 1624 års jordebok och mantalslängd. Efter denna redogörelse öfver bergsbrukets dåvarande ståndpunkt inom Ringshyttelaget, torde icke böra saknas upplysning angående de förhållanden, som under samma tidrymd voro bestämmande för jordbruket därstädes. I en 29 Juni 1582 aflåten böneskrift till konung Johan III hade »menige man vid Noraskoga berg» anhållit om »någon hjelp till vår kyrkobyggnings behof, hvilken nu vill till fall stappla och stunda, och vi fattige män där till nästan för svage äre samma kyrka med vår bekostnad uppfärda och uppå fötter låta komma», med mindre K. M:t ville bidraga till ändamålet, »om hvilket vi fattige män alle ganska underdåneligen och ödmjukeligen bedje». I sitt omedelbart härpå 18 Juli utfärdade, något sträfva svar, förklarade konungen att, med anledning däraf att bergsmännen icke utgjorde spanmålstionde, såsom på andra orter, däraf kronan hade någon inkomst, »utan allenast deras årliga skattejern», hvarför de själfva borde »bålla sin kyrka vid makt», han likväl, och på det de måtte »förnimma vår nådiga benägenhet», gifvit fogden Karl Eriksson befallning, att »låta dem bekomma till samma deras kyrkas förbyggning 10 daler» af saköresmedlen. Två år senare, 4 Februari 1584, kvitterade ock kyrkoherden Sveno Benedicti 2 skeppund stångjern för »den hjelp, som Noreskogs män fingo af K. M:t af gunst och nåde till sin kyrkobyggning» 3. Att spanmålstionde vid den tiden icke utgjordes inom Noraskogs församling bekräftas ytterligare däraf, att i 1586 års fogdehandling4 finnes en anteckning därom, att »Noraskoga boor göre ingen Tionde, ey heller aff ålder giort haffue, effter the haffue inthet åkerbruuk». Detta förhållande fortfor dock icke synnerligen länge. Tjugo år senare befalde nämligen konung Karl IX, som icke försummade att skaffa sig och kronan nya inkomster, bergsföreståndaren Tideman Persson i skrifvelse dat. Örebro 14 Mars 1606, att ransaka och uppskrifva »huru många bergsmän, som åker brukade». Dessa skulle han tillsäga »att de både efter andlig och yerdslig lag göra tionde af den säd Gud dem gifver, såsom det vid andra bergsbruk och i andra landsändar skedde, alldenstund de äro under en öfverhet och en lag allesammans». Från denna tid upprättades ock längder öfver kronotionden jemväl inom Nora och Lindes bergslager, underskrifna och beseglade af vederbörande kyrkoherdar. 1 De inom () upptagna orden äro gissningsvis insatta, då originalet varit utsatt för — råttor. 2 Jfr »Vederlaget för tackjernstionden» sid. 14, 62 m. fi. 3 Jfr Om Noraskog II: 234. III: 312. 4 Vestmanlands handl. 1586, n:r 7, i Kammararkivet.