37 Vardt här beviljadt och afsagt, att alla de, som icke kunna blifva betrodde att utsmida deras tiondejern, skola härefter vara förpligtade att föra 121/2 våg därföre i konungens tiondebod, hvilket skall anammas för ett fat; och hvilken detta ej efterkommer skall böta sina 40 mark. Tiondgejernet utsmiddes och levererades i osmundsjern. Då en våg innehöll 2 lispund, blef sålunda stadgadt att för ett fat osmundsjern borde lemnas 25 lisp. tackjern, men då härtiil kunde läggas den s. k. sandvigten, hvarmed allt tackjern vanligen invägdes, var man således ganska nära de 26 lisp., som man sedermera räknade på ett fat eller ett skeppund tackjern. — På ett följande ting 1633 10/12 Blef afsagt att ingen, eho han är, kyrkebols- eller bergsman, skall uppköpa på Nora gata spannemål eller andra fetalier mera än han till sitt hus behöfver, och det intet inne i gårdarna utan ute på gatan, vid det straff att hafva förverkat det de handla och köpslaga; dock på öfverhetens och ståthållarens vidare ratifikation och samtycke. Den förmånsrätt, som Nora och Linde bergsmän genom ett hertig Karls bref 1597 25/3 tillförsäkrats, att, utan köpmäns mellankomst, köpslaga med landsallmogen om spanmål och allehanda »ätande varor», var fortfarande gällande; men detta hindrade naturligtvis icke att en dylik handelsfrihet stundom kunde missbrukas. Till förekommande däraf afsades föregående beslut. Några år senare klagade så väl bergsmän som de vid Nora boende kyrkebolsmännen öfver fortsatta missbruk i berörda afseende. I de k. resolutioner, som med anledning häraf utfärdades, för bergsmännen under den 8 och för kyrkebolsmännen den 11 Mars 1639, förbjödos de senare »att icke förut och i otid, såsom dagen före rätta marknadstiden (d. v. s. på fredagen), något köpslaga med allmogen eller något förköp göra, på hvarjehanda sätt det ske kunde, på andra orter och tider än om lördagen och å rättan handelsplats (torget), på det bergsmännen tillika må komma tillstädes och bredvid borgare och köpmän handla med allmogen hvad de till hushållen samt bergsbrukets fortsättande behöfva, efter deras privilegiers innehåll och vanligt bruk till klockan tu efter middagen; men sedan tu är slagit efterlåter K. M:t Nora kyrkebolsboer fritt med bönderna att handla, som skäligt är och dem emellan bäst åsämjes». Ännu, efter 300 års förlopp, ringes i Nora kyrka hvarje lördag klockan 2 eftermiddagen till minne däraf, att stadsborna därefter fingo .fritt handla med allmogen om hvad som då kunde finnas osåldt af tillförseln på stadens torg! 7. Den äldsta bergverksrelationen för Noraskogs bergslag. Genom inrättande under 1630-talet af det s. k. Bergsamtet, från 1649 benämdt Bergskollegium, synes en mera liflig verksamhet göra sig gällande inom bergshandteringens olika grenar, åtminstone på lagstiftningens område. I den kungl. instruktionen för Bergsamtet föreskrefs bland annat, att till K. M:t skulle årligen afgifvas »en skriftlig relation om alla kro-