52 bergsmännen blifvit dömda för »förbudsbrott» att böta 40 mark och utgöra tackjernstionde till kronan. I det redan nämda Harmenska registerverket uppgifves Bälsjöbodars hytta — enligt 1652 års förlorade relation — vara »en gammal hytta, på skatteägor bygd i 5 delar och blifvit förlänt lagman P. Brahe och därefter kalladt lagmansgods». Grefve Per Brahe, som redan 1630 utnämdes till lagman öfver bergslagen, Vestmanland och Dalarne, blef sedermera riksdrots och en af landets främste personligheter. Han torde icke hafva försummat eller eftersatt sina lagmansrättigheter från Bälsjöbodar, enligt hvad som synes framgå af följande protokollsutdrag: Anno 1657 den 2 Februari hölls grufveting vid Klackan. — Sist kom bergsfogden Knut Larsson och kärade till samtlige bergsmännen ifrån Bälsjöbodar, som under hans grefl. excell:s riksdrotsen förlänte (äre), huruledes de nu tvänne resor sjelfve bytt sitt jern, oaktandes kronones tiondes erläggande. Bergmästaren frågade hvem dem sådant tillstånd gifvit? svarade Olof Larsson i Bälsjöbodar att Lars Andersson i Tolsbölet är ock grefvens bergsman dem hafver gifvit lof. Då sändes efter Lars Andersson och honom tillfrågades hvad fullmakt han hade att gifva dem lof att byta sitt jern, där till han nekade, så ock Nils Ersson i Bälsjöbodar svarade att de intet lof hade, utan ville stödja in uppå ett bref, som Lars Andersson skulle utverkat hos hans grefl. excellens. Bergsfogden öfvertygade dem att han dem förmanat åtskilliga gånger, hvartill de ej neka kunde, utan förmente sig därför vara fria, för det de under lagmannen äre. Ehuruväl bergsordningens 35 punkt uttryckligen förmäler, att både adel och oadel skall gifva tionde af den malm de taga i kronones grufva, och hade man stor orsak dem på det högsta för sitt stora förseende skull plikta låta; dock efter noga betänkande uppskjutit hafva, och det kongl. Bergskollegio en kopia af hans grefl. excellens’ bref, dateradt den 7 April 1655 att öfversända, förväntandes det kongl. Bergskollegii resolution och förklaring uppå. Den här omförmälda brefkopian har icke återfunnits bland det forna Bergskollegiets bevarade handlingar, lika litet som någon resolution och förklaring däröfver. Då jemväl specifika tiondejernslängder från denna tid helt och hållet saknas — i Örebro läns landsböcker finnas blott af bergsfogden eller bergmästaren underskrifna summariska uppgifter af denna årliga uppbörd — så har närmare kännedom angående det här ofvan relaterade förhållandet ej kunnat vinnas. Men då af kronoräkenskaperna i öfrigt framgår att lagmannen tillgodonjutit öfriga räntor och inkomster af alla de säsom »lagmansgods» uppförda hemman inom Noraskoga bergslag, är det sannolikt att han gjort anspråk på och jemväl fått uppbära den tackjernstionde, som från dessa hemman kunnat erhållas. Per Brahe innehade emellertid lagmansembetet till sin död 1680, hvarefter Bälsjöbodahemmanen så väl som öfriga lagmanshemman från och med det följande året finnas i jordeböcker och räkenskaper uppförda såsom öfriga bergsmanshemman samt däraf härflytande statsinkomster på enahanda sätt redovisade.