96 talade Dalkarlsgrufvan finnes icke heller upptagen i förenämda 1684 års relation, ehuru det i gruftingsprotokollet för 1683 6/2 finnes antecknadt, att »angående Dalkarlsgrafvan i Stripberget samtyckte grufvelaget att begynna (arbetet) när bekvämligt blifver och de af gruffogden tillsagde blifva». Förmodligen var dock denna dalkarlsgrufva endast ett särskildt arbetsrum vid den stora Stribergsgrufvan, hvilket sedermera, i likhet med Flintegrufvan därstädes, bröts tillsammans med den gamla eller stora grufvan. Denna torde numera motsvaras af den s. k. Gammelgrufvan vid Striberget. I sammanhang härmed må äfven omtalas att, enligt nyssberörda 1681 års gruftingsprotokoll, »Stribergs grufvelag, tillika med konstvaktaren Lars Larsson», vid tinget yrkat »att få Mikel Mårtensson vid Svartelfven till tjärubrännare, emedan han ville hålla konsten vid makt så med tjära som tjärlag, hvilket ock dem beviljadt blef». Vidare heter det i samma protokoll att »han ock skall blifva tjärubrännare vid Pershytte grufva, och skall han ändtligen så laga, att bägge grufvorna blifva med tjärvatten hållna, så framt han skall riktigt försvar få åtnjuta». Mikel skulle nämligen i sin egenskap af antagen tjärubrännare för 2:ne gruffält blifva s. k. försvarskarl och sålunda vara frikallad från den i dessa tider mycket hatade och fruktade — »utskrifningen» till krigstjenst. Af förenämda 1684 års grufrelation kan vidare inhemtas, att »Svartberget hafver nu på några år intet bearbetats, förmedelst stalp och gråberg, som i vägen ligger; dock finnes där malm af samma art som öfrige grufvor» (i Stribergsfältet), hvarjemte tillägges, att »om i framtiden blifver mycket ondt efter malm måste den upptagas, som ej utan stort besvär ske kan». Röbergsgrufvan uppgifves ligga i 18 hela delar; djup 44 aln. och malmens längd 35 aln. »Sjelfva malmen på botten går under gråberget 28 aln., bredden i botten midt på 3 aln. och i den östra ändan 2 aln., dock synes bemälte östra gafvel vilja gå ut; men i vestra ändan är så hårdbräckt att de kunna omöjligen honom bryta». Vidare heter det: »denna grufvas malm är flotsten, att om de icke bekomma ihop med Stripbergssten ej kan gerna gå allena, (men) kan ock på hvar uppsättning sättas till 2 skoflar af denna flotsten, då blifver försvarligt jern». Vester därom »ligger en grufva, som är så rödbräckt malm uti, att hon icke kan brukas utan öde ligger», hvarmed torde åsyftas den s. k. Sjögrufvan. Den andra Röbergsgrufvan arbetades med 2 stycken handvindar. »Gamla Lämåsberget har nu på 2:ne år igenlegat, och i dess ställe brutit i Presteberget; dock finnes där malm ännu, men för grufvans vattusigtighet hinna (de) ej att hålla vattnet ute med handvindar, medan de arbeta i bemälte Presteberg». »Nya Lämåsberget, belägen på Ripgshytte ägor öster ut, är ej vissa delar uti, utan arbetas af Holmshytte, Åshytte och Ringshytte hyttelager. Grufvans beskaffenhet är således, att de bryta i gaflarna, och löper gråberg emellan malmen, att man malmens höjd, längd och bredd ej kan veta visst att relatera om. I sjelfva grufvan står på botten vatten; malmens art är mycket torr och svulten; arbetas med en handvind och understundom tvänne». Härmed slutar 1684 års relation om grufvorna i Stribergs gruftingslag-Däri relateras sålunda hvarken Hultagrufvan eller Holstabergsgrufvan på