101 Nyþbergsgrufvan 1 är mycket vattusigtig och gifver ringa förhoppning om någon ymnig malms åtnjutande, emedan tviflades att de ej heller detta år af vattnet henne tömma kunna, hvarom grufvefogden befalltes noga flit och omsorg draga; och som denna grufva är i nordre ändan in under gråberget bruten, och därmedelst mycket farlig: ty fann hr bergmästaren rådeligit att på gråberget i nordesta ändan begynna rymma och småningom bryta sig genom gråberget, emedan där äfven en kärna af malm finnes. Detta öfverlade grufvelaget sins emellan och förentes att de nästkommande höst med samma afrymning skola påbegynna. Vid samma tillfälle »förbjöds allmänningen- kring Nybergsgrufvan vid 40 m smt plikt, med förmaning att ingen därpå något hygge föröfvar, så framt han of:de plikt vill undvika». Den ifrågavarande s. k. allmänningen utgjordes, på sätt förut (sid. 99) antydts, af den mark, som af de nästgränsande byarnas områden — från Bleksberg, Holmshyttan och Bälsjöbodar — blifvit afsatt till gemensam grufskog, till underlättande af ved- och virkestransporter vid arbetet i Nybergsgrufvorna. För att denna skog måtte blifva fredad för sitt afsedda ändamål, stadgades gång efter annan vitesförbud af nyssnämda beskaffenhet. Enahanda var förhållandet äfven annorstädes. Sålunda förbjöds vid gruftinget 1691 16/6 »den skog, som är belägen kring Stripbergs grufva och Ringshytte bergsmän tillhörig, vid 40 mg smt plikt att uppå den(samma) den ringaste åverkan göra». Den senare grufskogen säges här uttryckligen tillhöra Ringshytte bergsmän, men därigenom, att Nybergs grufskog bildats af flera byars områden, erhöll denna senare grufskog småningom namnet och till viss grad naturen af allmänning, hvilken uppfattning sedermera ganska länge fortfor att vilja göra sig gällande, till dess genom 1796 års rågångsreglering och 1831 års k. resolution i ämnet frågan därom afgjordes till de ursprungliga ägarnes förmån, hvarom redogörelse lemnas i särskild afdelning. Vid gruftinget 1690 23/5,antecknades i protokollet, att »grufvelaget ernade arbeta i den gamla Åsegrufvan vid Nyberget, hvarest efter begäran för gruffogde blef inskrifven Nils Larsson på Nor», hvilken sålunda antogs i stället för den vid 1682 års grufting tillsatte fogden Johan Hansson i Bleksböl. Vid gruftinget 1691 16/6 efterfrågades i hvad skick Nybergsgrufvan vore, hvartill svarades att »den nu alldeles var af vatten tömd, att grufvelaget nu med arbetet redan påbegynt och fortfara». Vid samma tillfälle Besvärade sig grufvefogden Nils Larsson vid Nyberget, att en del ännu hafva sina malmhopar liggandes vid grufvan, hvaraf hindras den malm, som nu på torget lägges, men som de, hvilka stora hopar där hafva, nu lofvade andra rum på torget där emot upprensa; ty blef deras hopar dem efterlåtet att kvarligga, men de som små hopar där hafva, om de ej innan 3 dagar dädanföra, skall malmen vara dem förlustig och konfiskeras till de attiga. S. d. Inskrefs följande med grufvelagets samtycke för delar uti Nybergsgrufvan, nämligen Jöns Hansson vid Blexböl på 1/4 del, Per Olsson på 1/4 del och Erik Åbrahamsson ibidem för 1/9 del. 1 Härmed torde åsyftas den förut nämda Åse- eller Åsagrufvan.