117 Öfre Lämåsegrufvan, förlidet år igen upptagen af bergsmänner, är 6 f:r djup, malmens längd 11 f:r, bredden i vestra ändan 3 2/3 f:r och i östra ändan 2/3 f:n; i bägge gaflarna är en malmkärna 1 1/3 f:n hög och 1 f:n bred. Lämåse kopparskärpning är för några år sedan af Sundelierna arbetad, men sedan öfvergifven eller transporterader på handelsmannen Petre, uti hvilken han arbetat jemväl i år, dock ej med synnerlig drift. Denna skärpning är strax vid norra väggen till den redan angifna och af hr Petre upptagna Lämåse (nedre) jerngrufva, och är helt trångt nederbruten 92/3 f:r djup. Malmen består af en insprängd kopparkis uti jernmalm, till 1 famn lång och 1/2 qvarter bred; för detta år är mycket ringa uti denna skärpning vunnet. Sistberörda kopparskärpning finnes sedermera icke vidare omtalad, men jernmalmsgrufvorna härstädes torde däremot hafva blifvit bearbetade, möjligen med ett eller annat afbrott, under en lång tid framåt. Vid 1730 års grufting förekom ett tvistemål angående försäljning af Lämåsemalm, hvarom fullständig redogörelse meddelas längre fram. 30. Vestgötefors och Tväråshyttan. Vid Noraskogs häradsting 1670 7/2 anhöllo borgmästaren i Lindesberg Anders Stensson med sina bröder, bergsfogden Joel Stensson, bruksägarne Johan Stensson (Hammarström) och Daniel Stensson samt bruksägaren Joris (eller Georg) de Besche, uti ingifven skrift, om häradsrättens förord och tillstånd att uppföra en hammarsmedja vid Vestgöteforsen, hvartill nämden svarade, att »sådant icke kunde tillåtas utan bergslagens stora skada och nackdel i många måtto». Någon vidare motivering för detta afstyrkande anföres icke, men man kan antaga att vederbörande ville afvakta resultaten af den hammarbyggnad, som Joel Stensson och de Besche kort förut (1669 18/12) erhållit Bergskollegii tillståndsresolution att utföra längre ned i samma vattendrag (Svartelfven) vid Kortforsen. Denna senare bruksanläggning fullbordades 1671, hvarefter den nybygda stångjernshammaren vid hammarting å Nora kungsgård 1674 7/9 blef skattlagd till 2 skeppund stångjern, hvilken årliga hammarskatt sedermera 1683 höjdes till 4 skeppund. Genom häradsnämdens nyssberörda afstyrkande var den af bergslagen fruktade nya bruksanläggningen tillsvidare förhindrad. Några år senare eller 1678 17/12 utfärdades dock af konung Karl XI ett donationsbref till riksrådet grefve Gustaf Oxenstjerna på »Vestgöteforsen, ett hammarställe i Nora socken vid stora Svartelfven, tillika med ett torp af samma namn, samt omkring liggande ägor och lägenheter, att det besitta under de konditioner, som Norrköpings beslut 1604 förmår». I anledning häraf anmodade Bergskollegium i skrifvelse 1679 17/1 bergmästaren Erik Snack »att immittera grefve G. Oxenstjerna uti berörda hammarställe»; men redan 27/11 samma år nödgades kollegiet aflåta ett bref till Oxenstjerna med anmodan »att, efter K. M:ts befallning, innehålla med hammarbyggnaden vid Vestgöteforsen», som väl näppeligen ens hade hunnit påbörjas. Orsaken till den sålunda påbjudna arbetsinställelsen säges i brefvet vara »samtlige Stribergs grufvelags besvär emot den hammarbyggnad hr riksrådet i Nora socken och bergslag vid Svartelfven uppå hans K. M:ts allernådigste tillstånd af den 17 December 1678 söker att bebygga», till följd af hvilka besvär K. M:t »nu ånyo kollegium anbefaller, att därmed måtte