118 innehållas för närbelägna blåsningar och hytteverk skull, som den (hammaren) till men och hinder vara skall», på sätt det k. brefvet »vidare innehåller och förmäler». Den protest mot ifrågavarande hammarbyggnad vid Vestgötefors, hvilken kunde åstadkomma en så kraftig verkan som ändring i ett K. M:ts beslut, innefattas i följande utdrag af protokollet vid ord. gruftinget i Bleksbergstorp 1679 6/2 4, så lydande: 19. Framkommo efterskrefne hyttelag, näml. ifrån Fogdehyttan, G:l-Viker, Nor, Blexböl, Bengtstorp, Ringshyttan, Bälsjöbodar, Äshyttan och Fibbehyttan, gifvandes tillkänna sig förnummit hafva, det någon vore sinnad att bygga ett hammarverk vid Vestgötefors, hvilket likväl för någon tid sedan, vid landstinget 2, blef Joris de Besch förbjudet, att sätta hammarverk därstädes, emedan det länder dessa hyttor i Nora bergslag till præjudice och ändtelig undergång, och K. M:t däraf icke taga ringa skada på dess tionde, emedan större delen af dessa hyttor ringa skog hafva, utan sig af skogen vid Svartelfven betjena. Begärandes därföre af hr bergmästaren tjenstel:n att han för dessa hyttors torftighet på skog, samt de stora kapitalträn, som där kunna finnas, till konsters, grufvors, hyttors, masugnars och dammars bebyggande, kunde dem bibehållas, och att hr bergmästaren ville dem hos högl. k. Bergskollegium på det bästa härutinnan rekommendera, att sådant hos K. M:t vår allernådigaste konung och herre i tid kunde förekommas; och där nöden så högt fordra skulle, vilja dessa hyttelag där öfver en man af dess medel gerna afskicka till högl. k. kollegiumet, där ödmjukligen anhålla om en nådig rekommendation till hans K. M:t, vår allernådigaste konung och herre, att icke där någon byggnad måtte ske; men först vilja de igenom hr bergmästaren afvakta högl. k. Bergskollegii nådiga svar och förklaring, om icke de med någon utskickad kunde förskonas, uti dessa svåra krigstider. Sålunda vara af föreskrefne hyttelag vid grufvetinget begärdt, att in protocollo måtte infattas, attesteras af mig underskrefven. Nils Norman. Sedan faran för en bruksanläggning vid Vestgöteforsen sålunda blifvit afvärjd, uppstod några år senare fråga om hyttebyggnad därstädes eller i grannskapet däraf. Huruledes denna fråga uppkom och kort härefter äfven förföll, må här jemväl afhandlas, såsom hörande till Stribergs och Nybergs forna gruftingslags angelägenheter. Under 1650-talet rådde en fullständig — hvad man skulle kunna kalla — »bergslagsfeber» inom angränsande Karlskoga socken. På grund af tillståndsbevis, s. k. mutsedlar, utgifna af bergmästaren Sten Andersson, bygdes under detta och de nästföljande åren ej mindre än 7 masugnar inom nämda socken, för hvilka samtliga Bergskollegii privilegiebref sedermera utfärdades 1659 15/3. Den S8:de masugnen blef Tväråshyttan. Sedan tillstånd till byggande åf denna hytta, enligt uppgift, hvars trovärdighet dock är tvifvelaktig, lemnats af landshöfdingen Abraham Leijonhufvud, infunno sig vid Noraskoga häradsting 1658 10/2 Efterskrefne bergsmän, Hans Jonsson och Bengt Olofsson i Spjutvik, Bengt Olofsson i Stakesund, Anders Vestgöte vid Forsen, Per Månsson vid Bäcketorp och Lars Jonsson ibidem, uppstego för rätten och begärde ett skrifteligit bevis, det de med sin egen omkostnad hafva uppbygt en hytta 1 Jfr sid. 83 här ofvan. 2 Nämligen vid häradstinget 1670 7/2 (jfr föreg. sida).