119 benämd Tväråhyttan, hvilken nu är allt färdig, så att de en gång redan blåsit hafva, hvarmed de sig någon frihet hos det kongl. Bergskollegium här öfver söka kunde; hvilket, efter samtl. nämden betygade så sant vara, blef dem detsamma beviljadt och gifvet. Såsom delägare i den nya hyttan hade sannolikt äfven ingått ägarne till östra Löfnäs i Grythytte socken och Tvärånstorp i Karlskoga socken, ehuru dessa icke finnas nämda i föregående domboksutdrag. Det sökta privilegiet meddelades dock ej förr än 1663 12/12, då likväl 6 års tiondefrihet beviljades. Emellertid dröjde det icke synnerligen länge innan förenämda bergsmän begynte tröttna vid sin nya hytta. Anledningen härtill torde isynnerhet ha varit bristande tillgång på malm, som ej kunde erhållas vid andra än från hyttan aflägset belägna grufvor inom Nora bergslag, men de svårigheter, som den i sockengränsen belägna Svartelfven ofta beredde för transporterna till och från hyttan, hade sannolikt äfven sin dryga del däri, att de på Nora-sidan boende s. k. Svartelfstorparne småningom öfvergåfvo sina andelar i Tväråshyttan och på annat sätt sökte användning för sina skogstillgångar. I 1684 års »relation öfver hyttor och masugnar i Nora-Hjulsjö bergslag», undertecknad af bergsfogden Nils Norman, beskrifves emellertid nämda hytta sålunda: Tväråshyttan, 13/4 kronohemman, bygt masugnen i 6 hela delar. Hyttevatten hafva de nödtorftigt, med 2:ne hålldammar, den första vid Gäddekärn, den andra i samma ådra nedanför och den tredje är sjelfva hyttedammen. Hyttan brukas med underfall, masugnen ånyo uppbygd och reparerad 1682; skog hafva de ganska ringa, utan den bästa skog, som där är tillfinnandes, hafver en finne, Bertil i Löfnäs benämd, för en mycket ringa penning förmått sig hans K. M:ts bref uppå, att den årligen bruka, hvilken finne nu icke blåser, eller det ringaste gör K. M:t och kronan någon tionde om året; och där hyttan skall drifvas, så måste de oundvikligen få skog, därpå hyttan funderad är, så framt hon icke framdeles alldeles förderfvad blifva skall. Förenämde Bertil hade redan 1673 24/3 lyckats förvärfva sig k. resolution på skatteköp af sitt åboende 1/4 hemman Löfnäs mot en köpesumma af 20 riksdaler. Detta skatteköp var flera gånger föremål för de omgifvande hyttelagens klander och — afund, utan att dock sjelfva sakförhållandet kunde rubbas. Sålunda gjordes anmärkning däremot vid den ransakning, som hölls i Nora 1679 27/1, då saken »togs ad referendum» enligt det förut (sid. 79) meddelade protokollet. Vid Dalkarlsbergs grufting 1685 3/2 Besvärade sig Tväråshytte bergsmän öfver en finne, Zakarias i Löfnäs benämd, som hafver bygt med i masugnen och intet blåst, utan hafver en stor skog, som han för en mycket ringa penning sig tillhandlat, att han däremot skulle årligen blåsa, det han intet på många år gjort; men som detta ej ligger uti detta bergmästaredöme kan man ej vidare därvid göra, utan hemställes till hans nådes, högvälb:ne hr landshöfdingens skärskådande och omdöme. Härvid må anmärkas, att väl låg Löfnäs utom bergmästaredömet, men de i Tväråshyttan blåsande bergsmännens tionde redovisades af bergsfogden i Nora bergslag. Den ombyggnad eller reparation af Tväråshyttan, som här ofvan omtalas, torde emellertid närmast ha blifvit föranledd af Bergskollegii reso-