124 när hammaren var i gång; hvaruti sal. hr bergmästaren Knut Larsson 1/2 del haft, men dock intet blåst; men efter som de andre bergsmän, som voro Per Nilsson och Olof Nilsson 1, som däruti delar haft, ej förmådde hyttan allena vid makt hålla, fördenskull nödgades de den öfvergifva och hafva nu bygt sig in uti Åshyttan, hvarest de nu blåsa och köpa sig skog från Svartelfven, emedan de nu hafva ringa hemmansskog. Fibbehyttans öde var sålunda besegladt. Såsom en tidsbild och för att tillika åskådliggöra den omsorg, myndigheterna denna tid visade i fråga om de obemedlade bergsmännens ekonomiska förhållanden, torde följandeutdrag ur Bergskollegii ofta omförmälda 1689 års skrifvelse till bergmästaren Sneckenberg här vara på sin plats: Som en del af Fibbhytte2 och Skymhytte bergsmän, tillika med Pershyttan, Born och Gislehyttan närmast intill Nora stad belägne, hafva så väl af långligt bruk, som stadens timmerhygge och vedbrand, samt hamrarnes däromkring föröfvade kolköp blifvit mycket skoglösa, ägandes nu ingen annan än deras ungskog att tillgå, som så mycket skadligare vore att bruka till kolning, emedan så späd som den för tiden är, man till en storstig kol väl skulle behöfva två eller halftredje stafrum ved, där eljest af mogen skog intet mera än allenast ett är af nöden; alltså vore fuller önskligt om dessa kunde med sina blåsningar på en tid upphöra, till dess skogen tillväxte, då dem större nytta däraf tillfalla skulle. Men emedan detta fattiga folket intet annat näringsmedel hafva, är det svårt alldeles förbjuda dem emellertid något till deras underhåll att få bruka: finnandes vi för dem tilldrägligare att af eder och vederbörande bergsfogde den dugligaste skogen blefve utsedd, och bemälte bergsmän intet tillåtet (att) hugga och kola på andra ställen än dem år ifrån år af eder kunna anvisas. Hvarföre är till eder kollegii befallning på sådant sätt som möjligast ske kan att söka skaffa dessa bergsmän medel och utväg någorlunda att kunna subsistera, och likvisst afböja den unga skogens förödande, som eljest deras ändtliga ruin omsider förorsaka skulle. a2. Åshytte hyttelag vid slutet af 1600-talet. Af i det föregående meddelade protokollsutdrag framgår, att så väl grufve- som hyttelagens enskilda angelägenheter vanligen voro föremål för behandling vid de genom 1649 års jernbergsordning lagstadgade, årliga grufve- eller bergstingen. I det följande skola sammanföras åtskilliga för hvarje särskildt hyttelag från slutet af 1600-talet ur bevarade handlingar gjorda anteckningar angående hyttelagens hushållning, tvister m. m. Dessa utdrag böra vara så mycket mer värdefulla för kännedomen om de gamla hyttelagens förvaltning, som hos dem sjelfva alla äldre akter och handlingar i regeln äro totalt försvunna. Vid gruftinget i Bleksbölstorp 1681 14/6 1 Söner till förut nämde Nils Hansson i Skofttorp. 2 Hit torde böra räknas äfven hyttelagets förutvarande delägare i Elfvestorp m. fl. byar.