128 På gruftinget vid Elfvestorp 1695 31/7 »med samtl. Pershytte, Åsbo och Lämåse grufvelager» förekommo följande ärenden angående Åshyttelaget: Efter som någon liten tvist och oenighet har varit emellan Nils Jönssons hustru på Ås och Hans Nilssons hustru ibidem, hvarom de dock sedermera hafva blifvit förente; allt därföre till förekommande af vidare oenighet och trätor, begärde de å bägge sidor, att dem emellan rätten ett vite ville sätta till 40 m℔ smt, hvilket dem beviljades, och utlofvade Hans Nilsson att betala till Nils Jönsson i stämningspenningar och för 2:ne dagsverken, som han honom skyldig är, 2 lass malm. s. d. Kom för rätten Åshyttelaget och begärde att rätten ville pålägga nämdem. Nils Israelsson i Bondebyn och bergsman Lambert Olsson i Husby till att för sina vid Skofthyttan hafvande hemman med dem uppbygga deras hytta, som nu alldeles är förfallen, helst emedan de utan deras tillhjelp det icke mäkta göra. Nils Israelsson förmente, att efter som han vid Jerle håller hyttan nästan ensam vid makt, det han då för denna gravation borde vara befriad; dock på det han icke alldeles ur hyttan vid Åshyttan, hvarest han för sitt hemman är skyldig att bygga, skall af Åshyttelaget blifva utbygd, påtager han sig med dem att bygga på en half del. Lambert Olsson påstod att blifva alldeles för byggnaden uti Åshyttan befriad, efter som han vid Born håller hyttedel årligen vid makt, därtill Ashyttelaget ingalunda samtycka ville, utan än vidare påstodo att ofvanbe:te personer måtte förpliktas att bygga efter deras hemmantal. Detta ärendet tog rätten i noga öfvervägande, och fann skäligt däröfver sålunda att sluta, att alldenstund nämdem. Nils Israelsson i Bondebyn och Lambert Olsson i Husby hafva sina hyttedelar, den ene vid Jerle och den andre vid Born, hvarest de årligen göra jerntillverkning och måste dem med byggnad vid makt hålla; fördenskull det ock (o)billigt pröfvas det de nu vid Åshyttan skola förbindas att bygga efter hemmantalen, därföre dem nu och härmed tillåtes att antaga nämdem. Nils Israelsson 1/2 del och Lambert Olsson 1/4 del uti Äshyttan, uppå hvilken de nu, och sedan framgent skola bygga, oaktadt de där vilja blåsa eller intet. Samtel. Åshyttelaget kommo sins emellan öfverens att de första åkeföre skola framföra virke till deras hyttas uppbyggande. Måns Larsson på Ås begärde att slippa hyttefogdetjensten, men som vid samma hytta ingen finnes därtill tjenligare än han; alltså måste han ännu där vid förblifva, och tillsades nämdeman Olof Nilsson i Skofttorp att vara honom vid tillfälle till hjelp. Den masugn, som enligt hvad förut (sid. 62) är omtaladt, uppbygdes vid Åshyttan 1665 hade sålunda efter 30 års förlopp blifvit oduglig och behöfde ombyggas, hvilket här må erinras, såsom ett exempel på äldre tiders hyttebyggnadskonst. På gruftinget i Bleksbergstorp 1697 9/6 resolverades: Som vid den i går hållne besigtningen befanns, att uppå Grexåse hytteskog var en ansenlig hop vindskog, hvilken af bem:te Grexåse åbor icke blifvit uppkolad; alltså och emedan ÄÅshytte bergsmännen, näml. nämdeman Olof Nilsson i Skofttorp, Måns Larsson, Anders Ersson och Nils Jönsson på Ås icke sjelfva hafva någon hytteskog att tillgå, utan gjort ansökning att få sig af denna vindskog betjena, och däraf till hans K. M:t och kronan rätt och tionde göra; ty blef bemälte personer tillåtet, i anledning af d. 19 punkten af jernbergsordningen, att upprensa och till sitt bergsbruks fortdrifvande