137 Besvärade sig Per Nilsson i Skofttorp tillika med Johan Ersson på Ås och flere därsammastädes, att ved och annat afföres ifrån Olof Perssons skog på Ringshyttan till staden, jemte Holstabergsgrufvan belägen, och de ingen grufveskog hafva; hvarföre blifver den förbjuden vid 40 mark smt plikt icke något mera afförande göra låta, utan där Olof Persson samma skog utan sin blåsnings skada kan få sälja, skola de vara närmast efter mätismanna ord och bergsordningens lydelse, att få den till grufvans och blåsningens behof behålla. Här omtalas Holstabergsgrufvan första gången i de bevarade handlingarna, hvaraf torde kunna slutas, att den kort förut blifvit upptagen och bearbetad, särskildt af Åshytte bergsmän. När då Olof Persson, på hvars mark grufvan var belägen, sålde »ved och annat» därifrån till Nora stad, men icke torde ha varit benägen att lemna ved och annat virke till grufvelagets behof, skulle ett dylikt förfarande naturligtvis väcka missnöje. Aaf gruftingsprotokollet för 1682 9/6 kan inhemtas, att Efter stämning komparerade Sven Andersson, Lars Olsson och Lars Svensson från Ringshyttan, hvilka tilltalades af hr bergmästaren hvarföre de föra ett så obetänksamt oskick vid hyttan och på masugnen, medan blåsningarna påstå, såväl med slagsmål som andra trätor. Sven Andersson svarade sig allenast skjutit (skuffat eller knuffat) Lars Svensson. Lars sade att han tagit honom i bägge örona. Hr bergmästaren frågade huruledes trätan åstadkommits? Anders Nilsson ibidem vittnade, att Sven Andersson ej velat mätt af den malm, samma slag som de haft, utan tagit sämre malm mot dem. Resolutio. Rätten tog detta ärendet i noga betänkande och fann skäligt, att Sven Andersson pliktar för sitt föröfvade oljud vid hyttan efter förra bergstings förbud sina 40 m’ smt; och efter anhållande å bägge sidor sattes dem 40 m℔ smt vite emellan, att ingendera må den andra med ord eller gerningar öfverfalla, medan de mycket stridige äre sins emellan. Omsider förliktes de med handräckning således, att Lars Svensson gifver Sven Andersson för han honom vice versa slagit 1 sk℔ tackjern för hans sveda och värk han lidit. Vid samma tillfälle »insattes till hyttefogde vid Ringshyttan Lars Olsson uti Sven Anderssons ställe». Den senare hade förordnats till denna befattning vid grufting 1681 14/6, då rätten äfven bilade en tvist mellan shytte och Ringshytte hyttelag angående Bälsjödammen och vattnet till båda hyttorna. På gruftinget 1684 5/2 resolverades, att som hyttedammen vid Ringshyttan är söndrig och något förfallen; dy skall bem:te hyttelag nästkommande vår samma damm reparera och förfärdiga, och få de köpa skog därtill [de som ingen skog hafva] af Sven Olsson på Ringshyttan». Vid följande grufveting 1684 17/6 innehåller protokollet: Efter Hans Abrahamsson på Ringshyttan sig högel:n besvärar ingen skog till grufvan hafva, begärandes fördenskull af sina grannar de vilja honom för penningar till 5 skifvor ved upplåta; men de beklagade sig icke mer skog hafva än de sjelfva behöfva. Omsider öfvertaltes Lars Olsson på Ringshyttan att han säljer till Hans 5 skifvor mot skälig betalning; dock skall Hans