156 »Alldenstund K. M:t den 15 November år 1671 nådigst hafver tillåtit deras bergslag att med måttlighet få sälja kol, med hvad mera samma resolutions 1 punkt utvisar, såsom ock att Nils Knutsson må efter samma resolution förpligtas dem igen gifva de böter, som han, sedan K. M:ts resolution föll, hafver dem aftvingat: ty anhålla de underdånigst om konfirmation på samma resolution. Emedan Bergskollegium efter däröfver hållen ransakning hafver förnummit, att somlige i berörda socknar äro långt ifrån grufvorna belägne, särdeles yttre fjerdingen i Linde, som merendels inga masugnar eller delar hafva; en del andra hafva öfverflödig skog, att de utan märkelig skada något mera än högsta nödtorften fordrar kunna kola och försälja, ibland hvilka en part ock mycket fattige äro, som intet hafva att underhålla sig med, så framt dem icke skulle efterlåtas att försälja stundom några stigar kol till sitt uppehälle; och fördenskull sjelfva Bergskollegium håller skäligt, att dessa benämde måge än yttermera njuta K. M:ts resolution till godo: ty vill K. M:t dem samma hafva nådigst beviljat och förundt, att försälja några stigar kol till sitt uppehälle och sina utlagors erläggande, allenast att det sker med den sparsamhet och varning för underslef, som ofvanbemälte (Bergskollegii 1) bergmästaren häröfver gifna särdeles instruktion förmäler. I lika måtto vill K. M:t att den del som K. M:t och kronan tillkommer af de böter, som Nils Knutsson för kols försäljande hafver tagit, må för denne gången bergsmännen återgifvas, varandes bergmästaren förmanad att hafva ett noga inseende att med ofvanbemälte Nils Knutssons exeqverande skickeligen tillgår, och att intet procederas så obilligt som nu förnimmes vara skedt här till; isynnerhet skall honom Nils Knutsson vara förbjudet att exeqvera något förr än det är lagligen ransakat och derom dömdt vid tinget.» Den sålunda förnyade resolutionen synes hafva medfört åsyftad verkan, emedan frågor om öfverträdande af det ursprungliga kolhandelsförbudet under de följande tio åren icke förekomma i Noraskoga bergslags handlingar. Men vid Stribergs och Nybergs grufting i Bleksbölstorp 1681 16/2 Förbjöds samtel. bergsmännen icke några kol till hamrarne försälja vid 40 m℔ smt för hvar stig eller timmer till borgarne i Nora, och annat virke vid samma plikt för hvar stock; utan den som några kol till sin högsta nödtorft kan hafva att försälja, skola de först bjuda hyttelaget, eller sedan taga sedlar antingen af hr bergmästaren eller bergsfogden, som pröfva kunna hvad de utom sin blåsnings skada kunna hafva att föryttra. Hafvandes däremot fulla stigar àå 12 t:or ryssen, dock de, som svagare dragare hafva, tillåtes ryssar à 8 t:or, levererandes där emot 3 ryssar stigen, men ryssar till 7, 9, 10 eller 11 t:or skall kolmätaren sönderhugga; därföre befaltes nu strax dem att rätta. Vid ett följande grufting 1682 9/6 Uppläste hr bergmästaren (Snack) höglofl. k. Bergskollegii resolution och förordning, dat. Stockholm d. 1 Febr. 1682, så vida som den detta grufvelaget angick, att om några kunna utan sin blåsnings skada några kol föryttra, skola bergsmännerna vara närmast dem att köpa, mot skälig betalning, och ingen för högt stegra sina kol utom skäligheten. 1 Detta ord, som finnes intaget i riksregistraturet, saknas i originalhandlingen.