173 någon vet någon anledning att kunna gifva, antingen på några gl. grufvor, som i förra tider äro bearbetade och af hvarjehanda händelser ödelagde, som torde hålla malm, eller ock på några nya streck, som gifva hopp om sig till nyttiga verk med tiden, förmälandes därjemte hvad vedergällning samt andra förmåner densamma skall hafva att åtnjuta, som sådant vet att angifva. Här uppå representerades samtel. bergsmännen den nytta, som de sjelfva af nya strecks upptagande hafva kunna, jemväl huru märkel. K. M:ts höga intresse därigenom kunde förkofras, och åtvarnades samtel. sig härom att vinnlägga. S. d. Förmantes samtel. närvarande bergsmän det de i tillkommande år 1sig vid grufvetinget i god tid näml. klockan 7 om morgonen inställa, emedan då, efter höga vederbörandernes befallning, predikan varder hållen, hvarefter ock sedan skall ransakas om någon varit borta, hvilket, där det befinnes, skall densamma lagligen plikta. — — — — Den uppmaning, som vid förenämda tillfälle riktades till bergsmännen, att uppträda som långifvare åt kronan, bar ingen frukt. De ägde nog intet öfverflöd på penningar utan måste med möda och bekymmer sträfva för sin egen bergning. Bergmästaren sjelf blef nästan den ende inom Nora bergslag, som kunde begagna sig af de för lån beviljade förmånerna. Han försträckte nämligen kronan ett penningebelopp mot pant af kronoräntor från de honom närmast belägna hemmanen, Bergsäng, som han året förut inköpt, Gyttorpsgärde, Hagby och möjligen några skattlagda lägenheter af Gyttorps f. d. kronohemman. »Genom åtskilliga af trycket utgångna plakater» hade K. M:t vid föregående tillfällen, i fråga om gamla ödelagda eller nya malmfyndigheter, velat »försäkra så väl uppfinnare som jordägande om åtskilliga fördelaktiga vilkor och god vedergällning i hittelön», såsom det heter i 1687 års landshöfdingeinstruktion. Det var således ingen nyhet, som vid gruftinget förkunnades angående dylika förmåner, men behofvet af medel till de började krigen ansågs antagligen vara ett lämpligt lockmedel, att ytterligare egga vinstbegäret hos malmletare och spekulationslystna bergsmän. Jemväl vid nästföregående grufting 1699 20/5 »förmantes allmogen att de till nästkommande ting ändteligen inställa sig i rättan tid, nämligen klockan 7 om morgonen, efter som nu förspörjes att en del, sedan så långt lidit på dagen, sig först hafva infunnit». Då emellertid några böter för uppropsförsummelse eller uteblifvande icke blefvo ådömda vid dessa eller de följande gruftingen, torde få anses såsom säkert, att denna tids bergsmän ingalunda gjorde sig skyldiga till att vara — sjusofvare. 41. Bälsjöbodars Lomflyskog. På gruftinget i Bleksbergstorp 1700 28/5 Förordnades Peder Andersson på Bleksberg och Olof Persson i Bleksbergstorp att taga i ögnesyn samt inhemta storleken af den skogstrakt, som är belägen vid Vargudden, emellan Grecksåsa och Holmshytte hemmans skogar mot hr Velam Petres hammarskog, hvilken skogstrakt Bälsjöboda bergsmän i ödmjukhet anhålla att få till sitt bergsbruks fortsättande, efter de så