172 hafva varit behjelpligt, hvilka de nu medelst den stora nöd och svåra tid ej mäkta utgöra, — att de utdömda hamrarna ännu kunde få blifva en tid stående; befruktandes att där de skulle alldeles blifva förbjudne att få smida och konseqventer afskaffade, torde tackjernet ändå komma uti ringare pris, då de (bergsmännen) alldeles blefvo utarmade och utfattiga och ej på något sätt visste huru de kunde faå föryttra sitt jern; och därjemte utläto sig de gamle män att (nu) för tiden väl så mycket skog är som tillförene, och ändå dagligen mer tillväxer än afbrukas, hvilken (skogen) är mycket ymnigare och tätare än den tillförene varit. Att den i protokollet sålunda antecknade klagovisan icke kunde föranleda till någon tingsrättens åtgärd låg i sakens natur. Man fick nämligen då, som alltid, se tiden an och hoppas på »bättre konjunkturer», alldeles som i våra dagar. Förändring inträdde ock småningom. På gruftinget i Bleksbölstorp 1693 2/6 antecknades tackjernspriset vara 7 à 71/2 daler samt i Nora hos borgarne 73/4 à 8 daler. Följande året erhöllo bergsmännen 8 à 81/2 daler, hvarefter ett stadigt om ock sakta stegrande af dess värde synes hafva ägt rum. Det må vidare här antecknas, att på auktioner å kronans persedle- och tiondejern, som förrättades vid hammartinget i Skärmarboda 1704 18/5, betingade Nora-tackjern 121/2 à 123/4 daler pr skepp., Lindes-tackjern 11 daler och 11 daler 4 öre, samt Ramsbergs d:o 10 daler 6 öre intill 10 daler 28 öre, allt kpmt. Nora-stångjern inropades till 27 daler, Fellingsbro d:o till 26 daler 8 öre och Lindesjern till 24 daler. Under den tidrymd, som i det föregående vidröres, plägade i allmänhet osmundsjernet betinga 2 à 21/2 daler högre pris pr skepp. än tackjernet, och stångjernspriset stod i regeln dubbelt högre än osmund, så att då tackjernet gällde 10 daler, erhölls för osmund 12 à 12/2 daler och för stångjern 24 à 25 daler — i Nora. 40. Vid sekelskiftet. Anno 1700 d. 28 Maj blef ordinarie grufveting hållet i Bleksbergstorp. Närvarande bergmästaren högaktad hr Jakob Hertzen och bergsfogden Johan Frumerie samt efterföljande grufvornes sexmän Per Andersson på Bleksberg, Lars Andersson ibidem, Jöns Hansson ibidem, Olof Persson i Bleksbergstorp, Anders Ersson på Grexåsar och Anders Larsson därsammastädes. Upplästes hans K. M:ts allernådigste bref till k. Reduktionskommissionen samt k. Liqvidationen, bägge af d. 13 April sistledne, innehållandes de beneficier, som hans K. M:t allernådigst har behagat att yttra emot dess trogna undersåtare, hvilka nu till instundande krigsanstalter vilja bispringa riket med lån af penningar, hvarjemte samtel. tillstädesvarande bergsmän förehölls, det de ville taga sådant uti underdånigt betänkande, så att om någon vore af dem som hade penningar till kronan att förskjuta, att de därtill visa sig villige, isynnerhet som sådant länder till deras och hela rikets gagn och bästa. S. d. Upplästes högl. k. Bergskollegii bref till hr bergmästaren af d. 27 Februari sistledne af innehåll att vid tjenlige tillfällen, såsom vid bergstingen och andra sammankomster hr bergmästaren skall noga utforska om