175 boerne sig hafva begifvit, och sagt sig på ofvan nämde skogstrakt ingen vidare talan hafva; och emedan I därjämte berättar, att Nybergs grufva som 1/4 mil och Klacka grufvor som 3/4 mil därifrån äre belägne, hafva sina behörige grufveskogar, på hvilka grufveintressenterne, jemte egna trakter, hafva ymnig skog att tillgå; alltså är väl kollegium uppå slike beskaffade omständigheter tillfreds, att Bälsjöboda bergsmännen med den föreslagne trakten måge blifva accommoderade, så vida Grecksåsa åbor sin rätt alldeles hafva eftergifvit; och på det man så mycket mer därom må vara förvissad, så kallen I dem för Eder vid nästa bergsting, och tillsen att de sådant förklara genom en upprättad skriftel. och af alle vederbörande underskrifven afhandling med Bälsjöboerne, hvilken I sedan till kollegium öfversänden, då man sig vidare däröfver yttra vill. Stockholm d. 14 Dec. 1701. D. Wrangdl. P. Cronström. E. Odhelstierna. A. Strömner. J. Grubbenschöld. Med anledning häraf förekom saken ånyo på gruftinget i Bleksbergstorp 1702 13/5, då protokollet härom innehåller följande: Såsom samtel. Grecksåsa bergsmännerna nu inför rätten som förr sig utlåta att vilja godvilligt cedera till Bälsjöboda bergsmännen den skogstrakt, som finnes belägen emellan Lafallet, Varguddemossen, Grecksåsa och Holmshytte hemmanens samt hr Velam Petres hammarskog, hvaröfver de ock skriftligen sig ytterligare förklarade; fördenskull till ödmjukt följe af Bergskollegii bref af d. 14 December 1701 gafs ock Bälsjöboda bergsmän tillstånd ofvannämde skogstrakt till blåsning att få nyttja. Huruledes Holmshyttebergsmännen, som äfven velat göra anspråk på samma skogstrakt, fingo desamma underkända, samt Bälsjöboda bergsmän sin nyvunna rätt ytterligare bekräftad, framgår af följande utdrag ur 1702 års nyssberörda gruftingsprotokoll, så lydande: S. d. Kärade Balsjöboda bergsmän till Nils Hansson, Olof Larsson och Erik Larsson vid Homshyttan, för det de emot bergmästarens skriftlige förbud fällt uppå den skogstrakt, som dem af Grexåsa bergsmän varit upplåten, belägen emellan Lafallet, Varguddemossen, Grexåse och Holmshytte hemmans samt hr Velam Petres hammarskog. Nils Hansson förklarade sig ej hafva huggit på samma trakt, sedan förbudet skedde, hvilket ock kärandeparterna sjelfva tillstå, hafvandes han aldrig ett sådant hygge gjort, om icke han varit i de tankar, att det varit en skog som lydt under deras hytta. Olof Larssons hustro, på sin mans vägnar, hvilken skall vara sjuk, berättar det hennes man ej heller huggit på ofvanbem:te trakt, sedan förbudet var utfärdadt, utan har han allenast en dag tillförene därpå fällt, hvilket ock kärandeparterna tillstå sannt vara. Erik Larsson var ej sjelf tillstädes, utan bevittnades af dess granne att han skall vara sjuk, men i dess ställe infann sig dess hustro, hvilken producerade ett transsumt af den röseläggning, som a:o 1697 i September af befallningsman Ytter och bergsfogden Frumerie samt en del af nämden skall vara gjorder emellan Grexåse-, Holmshytte-, Blexbergs och några andra hemmans skogar, med hvilket hon vill påstå att visa, det skall merbem:te skogstrakt höra till Holmshytte hemmanen, kunnande för det öfriga icke neka att hennes man fällt, sedan det första förbudet, som i socknestugan upplästes, skedde, men har han ej med samma skog sig befattat sedan