183 mäterikontorets arkiv, är kollationeradt och jemfördt med originalet, samt några otydliga siffror insatta inom ( ). Af detsamma kan inhemtas, att i Noraskogs bergslag räknades för 200 år sedan endast 1/2 skattehemman (Bergsäng 1/4 och Gyttorpsgärde 1/4, skatteköpta af bergmästaren Åkerhjelm 1), men 2193/4 kronobergsmanshemman och 5 1/4 stadgehemman (hvilka utgjorde sin årliga skatt i ett visst belopp, kalladt »stadga»), 86 oskattlagda och 5 ödes-torp med 6 backstugor, 29 arbetade (jern)grufvor och 3 ödeliggande, 43 »verkliga» eller begagnade masugnar samt 5 ödelagda sådana (vid Grecksskog, Bomanshyttfan, Skofthyttan, Alntorp och Skymhyttan), 81/2 stångjernshamrar (Hagby hammar, där endast en härd stundom begagnades, räknades för 1/2 hammar), 3 ödelagda hamrar (2 vid Jerle och 1 vid Bocksboda), 112 osmundssmedjor, 1 kniphammare (Fibbhytte plåthammare), 5 skattlagda kuggekvarnar (1 vid Gyttorp, 2 vid Hagby, 1 vid Hammarby och 1 vid Jerle), 90 skattlagda och 30 icke skattlagda skvaltkvarnar, stundom kallade »fotviskor», 6 sågar (1 vid Stadra eller Finnån, 1 vid Gyttorp, 1 vid Skrekarhyttan, 1 vid Elfhyttan, 1 vid Hammarby och 1 vid Jerle), 1 ödelagd såg (vid Bocksboda), samt slutligen 420 »hemmansåbor» eller bergsmän. Slutligen torde böra erinras, att till Noraskogs bergslag räknades vid förenämda tidpunkt ej allenast nuvarande Nora och Jernboås socknar samt Vikers kapell, utan äfven de delar af Kils och Tysslinge samt Lindes socknar, hvilka genom 1870 och 1882 årens regleringar förlades till angränsande Örebro och Lindes härader 2. Af de 420 bergsmän, som enligt Bergii sammandrag vid 1700-talets början funnos inom bergslagen, voro 5 boende vid Holmshyttan, 4 vid Bälsjöbodar, 8 vid Ringshyttan, 12 vid Norra och Södra As, 4 vid Skofttorp, 3 vid Skofthyttan, 7 vid Fogdhyttan och Lerdaln, 1 vid Bastnäs och 1 vid Kopparbäcken, eller tillsammans 45 inom det område, som 100 år senare utgjorde Ringshytte hyttelag. De flesta innehade 1/2, endast några få 1 helt och de öfriga 1/4 hemman. Till mindre bråkdelar af mantalet hade hemmansklyfningen ännu icke blifvit utsträckt, i följd hvaraf också bergsmännen i allmänhet voro hvad man kallar »jemnstrukna» i förmögenhetsvilkor och naturligtvis äfven — i bildning. Ännu på 1730-talet var en Nora-bergsman »så litet undervist» — yttrar Bunrgenskold 50 år senare i sin Nora-beskrifning — »att utom den kunskap han ägde i kristendomsvägen voro få som kunde skrifva mera än endast rita sitt bomärke, och den bergsmannen hölls för rik, som efter sig lemnade gäldfri egendom, vackert husgeråd och en kista med plåtar»3. Om också endast ett fåtal kunde förvärfva sig en dylik oberoende ställning, voro dock bergsmännen i regeln ganska välbergade, men lefnadsbehofven voro icke heller på långt när så stora i forna tider som i våra dagar. Hvad som för en dåtida bergsman utgjorde en skräck och fasa var emellertid — skuldsättning. »För intet är han mera rädd än att ådraga sig, egendomen och handteringen någon ständig och viss utgift, vara huru liten den vill, — — — han sträfvar oupphörligen däremot, och förklarar sig hellre vilja 1 Jfr sid. 173. 2 Jfr Nor. arkiv II: 119, 123. 3 Plåtar = det gamla kopparmyntet. En 6-dalersplåt motsvarade 16 skilling eller 1/3 krona.