184 sammanskjuta en summa på en gång, än att betunga sina efterkommande med en ständig utgift» 1. Denna gamla sed kunde verkligen förtjena att återupplifvas — både i det enskilda och i det offentliga lifvet. 44. Ringshytte hyttelag i början af 1700-talet. På gruftinget i Bleksbergstorp 1702 13/5 Klagade rådmannen i Nora väl:d Johan Ring till samtl:e Bälsjöboda bergsmän 1:mo för det de utan hans lof och tillstånd kommit in uti masugnen; 2:do i år så väl som i förlidet år blåst på hans värmning; 3:tio blåst efter sedan han andat sina dygn, hvaraf förorsakades att masugnen gått sönder, som eljest var hel, när han lyktade sina dygn, så att bem:te rådman måtte sedan låta honom uti pipan laga, för hvilket allt käranden reserverar sig af ber:de Bälsjöbodaåboer refusion för hinder, expenser och skadestånd. Bälsjöboda bergsmän svarade till den första och andra punkten, att de uppå de öfriga grannarnes vid Ringshyttan tillåtelse för lego blåst, och för det 3:dje neka de alldeles sig hafva blåst sönder masugnen, utan han har varit skuren tillförene. Rådman Ring säger sig intet så högt vilja proseqvera denna sak, utan åstundar allenast en god ordning vid hyttan, på det sättet att, sedan masugnen är uppvärmder, de blåsa dygnom, och intet som här till skedt är, blåsa tillsammans, hvaruti såsom rätten honom biföll, ty stannar denna saken därvid; hvarjemte ock resolverades, att såsom det klagas däröfver att somliga absentera sig vid påblåsningen, att den skall plikta sina 40 m℔ smt, som hädanefter därmed beträdes. Jemväl för det sista skall hvar och en af Ringshyttelaget uti hvad byggning som påkommer, bygga efter samma delar som de byggt uti sjelfva masugnen. . S. d. Kärade rådmannen i Nora Johan Ring till Lars Svensson och Lars Larsson på Ringshyttan för det de under påstående sista blåsning utom hans vetskap skolat häfvit undan en hans bälg, för hvilket han påstår att de måtte plikta, såsom ock refundera honom den däraf tagne skada samt däraf förorsakade expenser. Lars Larsson sjelf här tillstädes varande och i Lars Svenssons ställe, som befinnes vara sjuk, dess son Sven Larsson, neka det de hafva häfvit ifrån bälgen, utan har masmästaren därom beställt, dessutan förmoda sig vara så när som rådman Ring till att bruka sina bälgar, därmed att förtjena sig något. Resolutio. Sasom masmästaren Jakob Andersson vid Grexåsar, hvilken uti detta målet till vittnes är citerad, intet är tillstädes, utan förhindrad af blåsningen, som nyligen är begynd; beropande sig ock bägge parterne på det vittnesmål: alltså uppskjutes denna saken till ett annat ting, att han då kan komma tillstädes. Då emellertid denna sak icke finnes vidrörd i de följande gruftingsprotokollen, hade sannolikt förlikning mellankommit. Emellertid framgår af det meddelade, att hvarje delägare begagnade sina egna bälgar, och att man ännu icke kommit därhän vid Ringshyttan att blåsbälgarna blifvit en hyttelagets gemensamma tillhörighet. På grufting i Ås 1703 20/6 med Pershytte och Lämås gruflager 1 Jfr »Om Noraskog» I: 57.