198 hvar masugn, i proportion som de äro stora till, af god och fri vilja att taga på sig någon ansenligare tillökning af tiondejernet om dygnet». Men då »hyttelagerne i Öster- och Vesterbergslagerne vid denna påtagne förökningen sig i underdånighet betingat, att hädanefter för vidare molest och besvär af större afgift och all ytterligare påökning i tionden blifva förskonte», så blefvo de ock genom k. bref till Bergskollegium 1686 10/5 tillförsäkrade, »att emedan de hafva härutinnan som trogne undersåtare vist en berömlig villig- och redebogenhet att föröka Våre inkomster: ty skola de icke därutöfver med någon mera eller större afgift besväras, välförståendes såvida icke någon extraordinarie bevillning öfverallt för riksens allmänna och oundgängliga tarf någon gång ske måtte». Äfven inom Örebro läns bergslager synes vid denna tid fråga ha varit väckt om en likartad reglering, men förslaget härom afstyrktes af bergmästaren (Sneckenberg), som framhöll att hvarje bergslag borde »dirigeras efter dess beskaffenhet och natur», samt att tillverkningarna och i följd däraf äfven tiondejernet genom vidtagna kontrollåtgärder under hans tjenstetid »mera till- än aftagit», oaktadt de stora s. k. konstegrufvorna blifvit svårare och djupare »och till den mogna skogen är längre väg» än förut.1 Den ifrågasatta förändringen fick emellertid förfallå och först vid 1709 års bergsting anhöllo sexmännen att bergmästaren (Åkerhjelm) ville för Nora bergslag utverka tillåtelse att »få gifva en viss tiondeafgift om dygnet eller efter dygnetalet», hvilket han ock lofvade. Något resultat häraf förspordes dock icke, men några år senare — möjligen under 1713 års riksmöte — hade bergsmän från Filipstad och Vermland samt Nora, Lindes och Grythytte bergslager hos Bergskollegium »andragit, att alldenstund dem skall vara förbjudet den tiden blåsningarna påstå, att uttaga något jern ifrån hyttorna förrän som K. M:ts tionderättighet är afräknad, och de likvisst emellertid till hyttebrukets vederbörliga igånghållande hafva nödigt att skaffa sig spannmål och andra nötande och tärande varor, så skola de däraf, så väl som flera därigenom förorsakade svårigheter, föranlåtna blifvit att begära, det ville kollegium vara dem beforderligt till en viss taxering på tiondeafgiften för hvart dygn, i proportion af hyttornas vilkor, på det de sedan måtte komma att desto friare disponera om deras tillverkade jern». I anledning häraf hemstälde kollegiet i skrifvelse 1714 4/10 om K. M:ts tillåtelse att åtgärder vidtogos för genomförande af en dylik anstalt, hvilken hemställan af K. M:t bifölls 1716 19/1. Rikets bekymmersamma ställning vållade dock uppskof, så att Bergskollegiet först 1720 11/7 uppdrog åt en af sina ledamöter, assessor Johan Bergenstjerna, att tillika med landshöfdingen i länet eller den han i sitt ställe förordnade, och vederbörande bergstjenstemän, vid sammanträden inom orterna -uppgöra förslag till ny tiondesättning efter dygnet. Dessa förrättningar ägde rum under loppet af September månad samma år, hvarefter Bergskollegium i skrifvelse till K. M:t 1721 8/2 tillstyrkte antagande af det sålunda upprättade tiondeförslaget. Redan påföljande 13 April utfärdades K. M:ts bref till kollegiet angående den nya tiondesättningens införande, hvilket bref, med uteslutande af ingressen, är af följande lydelse: 1 Jfr Nor. arkiv I: 602. 2 Jfr sid. 186 här ofvan.