197 fördelningar dem emellan. Huru hyttelagen inbördes erlade dylika kontributioner är ej kändt, men på Klacka och Stribergs grufting 1721 6/3 Begärde bergslagen det måtte den nu påbudne hyttekontribution efter något visst fundament dem emellan jemkas, emedan det syntes falla dem för svårt att göra densamma efter hyttedelarne, helst efter som en stor del nu mer en ringa skog hafva igen, icke heller är nu som i förra tider någon skog till köps, hvarmed bergsbruket drifvas kan. Bergmästaren (Stockenström) gjorde dem åtskilliga föreställningar till denna kontributionsjemkningen, lemnandes dem sedan sjelfva att utse, hvilket för dem drägligast falla kan, och efter mycket tvistande, så gjordes ändtl. det förslaget: — — — Ringshytte bergsmän betala 1721 års kontribution (36 daler smt) efter byggningen och hyttedelarne; Åshytte intressenter betala dess 1721 års kontribution (34 daler smt) efter hyttedelarne och byggnaden; — — — Fogdehytte intressenter betala dess 1721 års kontribution (22 daler smt) efter värmningen; Holmshytte bergsmän betala dess 1721 års kontribution (20 daler smt) efter byggningen och delarne i hyttan. — — — Dessa kontributioner af hyttorna utgingo sedermera intilldess, på grund af 1731 års riksdags beslut, dylika extra ordinarie bevillningar i allmänhet upphörde. Emellertid må erinras att desamma under sin tid voro ganska betungande, isynnerhet som tackjernstillverkningen var jemförelsevis obetydlig och priset för ett skeppund vexlade mellan 4 och 6 daler smt samt dessutom många andra utskylder och »hjelper» samtidigt måste utgöras. Men i den tiden kunde man försaka, ja till och med både »svälta och frysa»... Vid samma grufting, ett par dagar senare (eller 8 Mars) »förbjöds enligt grufveartiklarnes 49 §1 det ingen må fördrista sig att hålla något öl- och bränvinsmångleri vid hyttorna vid 40 m’ smt plikt och godsets konfiskation till de fattiga.» 47. Tiondejernets reglering efter blåsningsdygn. Denna beskattning utgjordes, såsom förut blifvit omtaladt, med en tiondedel af tillverkningens storlek, hvilken »efter blåsningens slut skattades och uppmättes» efter tagna prof under blåsningens lopp.. Ett dylikt förfaringssätt ledde dock småningom därhän, att den uppgifna tillyerkningen af tackjern till och med understeg det enligt tulljournalerna till utrikes ort försända stångjernet, utan att beräkna hvad som inom landet däraf behöfde användas. Sedan jemlikt Bergskollegii resolution om tiondejernets riktiga utgörande i Upland och Roslagen 1662 7/1 hytteägarne eller bruksförvaltarne härstädes blifvit ålagda att gifva ett skeppund tackjern i tionde »efter hvart dygns blåsning», så hade med föranledande af »många stora underslef» i kronans tionderättighet, som »bärtilldags äro passerade», vederbörande landshöfdingar och bergmästare äfvenledes »förmått bergsmännerne i Öster- och Vesterbergslagerna, för 1 Nämligen Stora Kopparbergs grufartiklar af 6 Juli 1649.