207 s 9. Thenne trumman mures omkring med cinder el:r med klappur eller Om sanden annat, och beteckes med en tiock fyrkantig jernhell, som väger öfver och hellarna två sk, är 5 qvarter long, 4 til 5 tum tiock, och med ler på alla sidor. väl igenteppes, at ingen fuchtighet annorstedes kan trenga sig fram än 7. i trumman, ther thess andhohl är. At en jernhell legges öfver trumman och intet en stenhell, som af mindre omkostnad vore är orsaken, at en stenhell intet lenge skulle stå emot när hetten spelar på en sida och veskan på andra och theremellan ofta kommer at svalcka: ther af stenen skulle blifva mör och lös; och vore thet limsten eller telgsten, så smeltade then af en enda vattuånga; ty betienar man sig i sådana stellen hellre af jern som varachtigare emot begge. Här ofvanpå fylles med sand öfver hela bottnen, til 1 eller 11/2 qvarters högd, hvarpå legges retta bottnhellen som är af limsten, eller af stellsten eller i fall intet annat finnes, af gråsten. Är gemenl. lika stor med ugnsbottnen neml. 2/2 aln i diameter. Theromkring fylles jemvel med sand och ler sammanblandadt, hvilcket tilskorpnar af hettan til hinder af fuchtigheten, som elliest skulle trenga sig in ther emellan, som förderfva kunde hela blåsningen. At thet fylles emellan hellarna med sand är orsak: 1. at fuchtigheten må afhollas. 2. At hetten intet må sä starckt trenga sig igenom utan afhollas til en dehl af sandhvarfvet, som i stelle är för en tiockare hell; och som pröfves att all sandsten är eldfast, ty kan en tiock botn af sand giöra thet samma. 3. Then starcka hetten och botnens tiocklek böra proportioneras och hellen hafva emot elden ett försvar. 4. Jemvel at hetten må conservera sig i en jemn starcklek, hvar til en tiock bottn tienar. Ther någon fuchtighet droge sig in emellan hellarna, så kunde ther af blåsningen förderfvas, emedan then instengd är och äger intet andrum, utan stöter immediate på stellbottnen, och balancerar så hettan in uti, at stelle hel longsamt och litet smelter eller emottager så mycken malm som förr. (Hänvisning till ritning, som saknas.) § 1o. Sedan grunden på ofvanrörde sätt är lagd och bottnhellen therom stelle och ofvanpå, så kommer stelle at giöras, hvarmed förstås rummet eller här- sistenarna. den ther godset samlar sig uti. At opretta bemelte stelle kallas hos them at stella. Ofvanpå bottnhellen rätes (reses) 3 stenar, som giöra ett aflongt rum eller en härd, hvilcken kallas stelle; the tvenne stenar i lengden kallas sistenar; inunder them och omkring och helst i fogningarna fylles med sand, som af elden tillskorpnar och binder sistenarna med bottnhellen, at intet gods kan skiära sig ut. SBerörde stenar äro af limsten, 3 qvarter höga, inemot 1 qvarter tiocka. At limsten är tienligare ther til än stellsten är förmodelig then orsak, at jern i limsten lärer bätre smelta, jemvel bätre stå emot then flussiga metallen. På andra stellen i brist af limsten brukas sandsten, som tohl nog heta och vahrar ibland några blåsningar ut. Bredden nu för tiden tages just en aln öfver sielle, hvilcken the ut-