211 § 15. Som nu mycket ankommer på blästens retta stellande och formansUiförlig kunmurande, at bflåsningen sker til behörig fördehl, så bör vel passas at ℔℔ f om- tättorna ligga ifrån formöpningen til en lagom distance som brukas vara ständigheterne vid en forma 11/2 eller 2 qvarter: och bör en masmestare hafva noga kunskap om och blästen i följande. masugnar. 1. Om formplåten legges för horizontelt, thet är, utan någon serdelesEn ÄHorizontel sluttning, så följer ther af then olägenhet, at blästen med elden giör skada och åverckan på kohlen och ingen serdeles smeltning af malmen: i ty, när blästen trenger sig in uti ugnen horizontelt, så slinter han på then flytande metallen, therifrån han strax kastas och stussar op uti ugnen, och drifver sig ut igenom kohlen utan at drifvas tilbakars i stelle och gå i lika proportion igenom hela ugnen: blästen har här sig likasom en kula eller hagel som ur en bössa kastas på snö eller vatn, om farten är horizontel, så stussar strax kulan ur snö och i snö op uti luften, men kommer hon farande något slutt, så hender, at hon drifver sig ner, utan at lyfta sig i vädret op. Likaledes om formplåten ligger för horizontelt, så drifver sig blästen ifrån godset op. Plåtens horizontela liggning merckes strax af ätskilliga tekn; som först at lågen står högt och tiockt utur ugnen, tillika med en starck rök: sedan at pipan tärer sig ut vid korssbandet just öfver forman och fräter muren alt mer och mer. Utom thetta lärer kohlens och malmens olika åtgång och förlust gifva sådant nogsamt vid handen. 2. Theremot om formplåten legges för slutt, thet är at blästen tvingas för slutt in, så at thet faller an på godset mitt uti stelle, så hender en thylik olägenhet, nemligen at blästen stussar och häfves op uti pipan igenom kohlen, och giör jemvel stor åverckan therpå, utan at malmen smelter i proportion ther efter: i ty när blästen tager godset mitt på stelle, stussar det nödvendigt op på öfverstelle, och therifrån medels en bakstuss op uti pipan igen, utan at blästen kommer at dehla sig jemt öfver ugnen och sökia jemte kohlen och ypningen sielfva veggarna. När forman är steld för slutt, kan man strax thet merkia, neml. at then flytande slaggen ther blästen slår sig ned, stelnar til, och giör likasom tvenne urgröpta veggar efter vädrets anfall och affart, ty mister stelle strax sin heta och sin retta smeltegrad, ther med öfra ugnen bör bispringas, så at masmestaren therföre moste holla inne med en hop skoflars oppsettning, som elliest med lika kohls åtgång kunde emottagas och nedsmältas: sedan synes thet af elden och lågan utanföre; som jemvel sedan blåsningen är ändad af pipans utvidgande vid korssbandet på andra sidan om forman. Men är forman til en rett vinkel steld, så förmerkes intet gerna korssbandet vara ändradt. Ty moste så formplåten leggas at blästen drifver just i brynen af godset på then andra sisten, så at stussningen kan föra blästen tilbakars igen, at then sedermehra söker veggarna och giör lika verkan på alla stellen. 3. Stelles forman för högt, så blir sluttningen til en tverare vinkel. än at vädret träffa kan på behörigt sett sitt retta stelle; i ty när vädret stussar tilbakars, så drifver thet strax ner på slaggen, och slår sig up igen til lika olägenhet som förr: therföre brukar man at leggia form- forma. Formplåtens sluttning. Formans högd.