212 plåten ofvanpå sisten, thit op slaggen gemenligen plägar stiga; doch giör två tumm högre eller lägre ingen serdeles stor åtskilnad, som ock pröfvat är. Formans stelle 4. Är forman longt in uti ugnen, som uti sjelfva puncten af kern- in uti ugnen.linien, som förr omsagt är, så ligger halfva ugnen theröfver och helften af opsettningarna falla på thess öfverstelle ned, theraf thet lett hender, at ther omkring torckar, och forman igensettes, ther icke stundlig vaksamhet hindrar thet: ehuruvel pröfvat är, at ju lengre in forman kan settias, thet är, ju lengre til kernlinien, ju betre och jemnare verckan visar sig i blåsningen. Slaggens art Sörjan eller den segare slaggen har therhos then arten, at then drar emot vädret. sig emot vädret in til forman, som lärer ske theraf, at ju närmare til blästen en sörja är, ju tiockare och segare blifver then, och i följe ther af svårare låter sig afföra; fast ock thet ei nekas kan at första blästen drifver fram til en sluttning lösst ofvanpå tils han hinner sisten, ther han sedan stussar ned betre in på godset och drifver så sörjan til forman emot blästen. 5. Kommer forman för longt ut ifrån kernlinien, så blir blåsningen ojemn och blästen af mindre verkan; vädret drifves op mer på then ene sidan än på then andra, och giör starckare hetta öfver forman än på väggen emot. Så ock har blästen mindre macht med at röra och sqvalpa slaggen ofvanpå godset, hvilcket har den värckan at jernet skiljer sig ur sörjan betre; ty ju mindre distance öfver ju starckare kraft at medels reflexion omröra then flytande sörjan. Formmynnin- 6. Är mynningen för vid, så är vel blästen starckare, men ther gens vidd. emot giör mindre nytta, ty han sprider sig mer så vel opp åt som på sidorna, och intet trenger sig fram til sisten, och giör behörig reflexion omkring, som när han kommer igenom en lagom öpning. 7. Är öpningen för liten, så är ock blästen liten, ty giöres mynningen lika vid med mynningen af en tätta; emedan som föga mer väder drifves in tillsammans än som löper utur en belg på en gång. Formmynnin- 8. Är formhohlet flatt nedvid, så sprider thet sig betre än om thet gens skapnad.är aldeles rundt: ty brukas i hammar härdar ett formhohl, som är flatt ned vid och half ovalt ofvanföre, at kunna vrida blästen eftersom jernarterna fordra: uti koppar- och silfverhyttor och i gårugnar giöres hohlet hel rundt, hvarom på annat stelle. Tättornas 9. Om tättorna läggas longt in på formplåten, thet är, när in vid leggning uti mynningen, så menes af the förståndigare masmästare at blästen tå har forman. mindre kraft, än om tättorna liggia til en distance therifrån; then vahnliga är 11/2 ibland 2 qvarter: thet ock enligit är med naturen af alt sådant som får en drift och fart emot en ting af starkt och tungt motstånd. Elden i masugnen och thet utspenda vädret har en resistence som står emot alt väder som utanföre kommer och stöter an; så at thericke thet kommer med thess större kraft och drift, kan thet intet gerna trenga sig in. Om nu tättorna ligga när vid mynningen, så drifver thet hastigt in, liggia the lagom bort, så drifva the longsamt med en bendning af vädret, tils at med tilhielp af bendningen och distancen thet giör sig en öpning och väg och rär emot then inre tryckningen. Aldeles som en kula i en bössa, ju lengre pipa, ju starckare drift får kulan: i en slenga